Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
som förkämpar rödja väg till reformerande af samhällsskicket
i denna del, var, såsom det syntes, deras kallelse.
Professor Huss, som 1849 börjat utgifvandet af en
afhandling »Om chronisk alkoholssjukdom», höll vid skandinaviska
naturforskaremötet i Stockholm 1851 ett föredrag om Sveriges
endemiska sjukdomar, hvilket särskildt af trycket utgifvits,
hvaraf ett kapitel handlade om »bränvinsbegäret och
bränvins-superiet». Han skildrade dervid med lifliga färger denna
sjukdomsart och dess följder. Han fann det vara ögonskenligt,
att, såsom verkan af superiet, svenska folkets så väl
kroppsliga som andliga krafter försvagats, och det syntes honom
vara hög tid att med kraftfull handling söka upprycka det
onda med sina rötter, om än detta skulle smärtsamt beröra
enskilda förhållanden. Han ansåg det vara oemotsägligt, att
husbehofsbränningen vore källan till bränvinsmissbrukets
öfverhandtagande och att, så länge denna funnes, någon gräns icke
kunde sättas för detta missbruk. Han visade faran af föräldrars
lättsinne att låta sina barn redan i barnåldern vänja sig att
förtära bränvin 1). Det som, med afseende å hans
samhällsställning såsom högt ansedd läkare, gjorde hos den tänkande
allmänheten det djupaste intryck, var dock hvad ban intygade
om de från superiet härflytande sjukdomar och fortplantandet
derigenom af kroppslig svaghet och lågväxthet.
Uti en år 1853 af trycket utgifven skrift, af ringa
omfång men sakrikt innehåll, skildrade öfverste Hagelstam verk-
’) I afseende å husbeliofsbränningens förderfliga verkningar var
författaren af dessa skildringar tillfälligtvis vittne till en hjertslitande scen
på en gästgifvaregård i norra Halland. Klarpannan var just aflyftad
från spiseln ocb hushållets samtliga medlemmar voro församlade för
att profsmaka den tillredda drycken. Ett dibarn, som en qvinna
(troligen modern) bar på armen, blef icke ens undantaget. Qvinnan
doppade en sudd i bränvinet och stack den i munnen på barnet, som
under den jämmerfullaste klagolåt stretade emot detta barbari mod
alla sina krafter, men förgäfves. Bränvinssuperiet var synbarligen ett
vigtigt moment i detta folks praktiska sedelära, som i tid borde inöfvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
