Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - Folkbildningsmötet i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stödet, ty biblioteken måste kunna räkna med bestämda, ej allt för sparsamma
anslag. Lektor Ottelin varnade för alltför många bestämmelser och att intvinga
rörelsen i noggrannt bestämda former; liksom i Preussen borde man låta
biblioteken utveckla sig i frihet och antaga olika gestalt alltefter lokala
förhållanden. Talaren slöt med att frånråda statscensur.
I diskussionen deltog d:r Anton Nyström, som i ett längre anförande med
en mångfald exempel från Arbetareinstitutets historia varnade för censur och
däraf följande trakasserier. Skulle intrång göras på forskningsfriheten vore
det bättre att ej mottaga statsunderstöd.
Öfverläraren Steenberg fann statens plikt att understödja det fria
folkbildningsarbetet själfklar och framhöll hvad som i detta hänseende gjorts i
Danmark. Äfven rent ekonomiskt sedt blef det kapital, som utgafs i
folk-bildningssyfte, räntebärande. På förslag af redaktör v. Koch antog mötet
följande resolution:
“Då folkbildningen är en samhällsangelägenhet af största vikt, då
folkbiblioteken äro oundgängliga för folkbildningsarbetet och icke kunna blifva
tillräckligt tillgodosedda endast genom enskildas uppoffringar eller understöd från
kommunernas sida, och då erfarenheten visat, att statsunderstöd varit ett
mäktigt medel att i vårt land befordra den populärvetenskapliga
föreläsningsrörel-sen, så uttalar sig mötet för nödvändigheten af att staten lämnar anslag till
inrättande och underhåll af dylika bibliotek, äfven vandringsbibliotek, dock så
att biblioteken må få utveckla sig fritt och utan censur.“
Doktor Wirgin redogjorde för de försök han anställt med
prodigiosus-bakterier och påvisade huru det egentligen var genom händerna, som smitta
öfverfördes. Genom händerna spredos prodigiosusbakteriema utomordentligt
snabbt och säkert, äfvensom genom andedräkten. På lungsotspatienternas
fingrar finner man ofta smittoämnen. Smittofaran genom damm är ej stor.
D:r Wirgin omtalade de undersökningar som gjorts i Berlins lånebibliotek af
das Kaiserliche Gesundheitsamt. I böcker som voro äldre än 2 år förefanns
smittoförande ämnen i en tredjedel af böckerna! I böcker som voro intill
2 år gamla förefanns emellertid ingen smitta. Smutsiga böcker äro farliga, ty
i smutsen trifvas bakterierna ypperligt. Synbart smutsiga blad äro redan
farliga. Ångan är ett praktiskt och verksamt medel mot smittoförande bakterier,
men ångan förstör de bundna böckerna. Formalin — eller svafvelrökningar
äro icke tillräckligt effektiva. En verksam desinfektion åstadkommes genom
tvättning af permarna och hvarje blad med en desinficerande lösning, t. ex.
sublimatlösning. Genom svårigheten och tidsspillan att på detta sätt
oskadliggöra smittoämnena blir detta medel sällan fullt effektift.
Dock finnes ett osvikligt medel att skydda sig för faran för smitta.
Medlet är synnerligen enkelt och består däri, att man tvättar sig om
händerna, hvar gång man läst en bok, som ej är ens egen, och noggrant
iakttager, att man aldrig väter på fingrarna, då man vänder bladen. Iakttogos
dessa försiktighetsmått, förefinnes ingen fara.
Båda dessa föredrag förekomma i en nyligen af Folkbildningsförbundet
utgifven broskyr, som dessutom innehåller en uppsats om
Folkbildningsarbetet af doktor Knut Kjellberg, Huru skall förtroendet för
folkbildningsarbetet väckas och underhållas hos arbetarne? af Jakob Pettersson och Fritz
Lindqvist, Om utbildning af kursledare och föreläsningsföreningsföreståndare
af A. Wallqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
