Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Kand. Axel Hirsch, “Nedbrytande tendenser inom folkbildningsrörelsen“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturens lägre sidor, eller hvilken på ett sårande eller vanvördigt sätt
behandlat känslor och åskådningssätt, som äro dyrbara för ett stort antal personer,
i tidskriften blifvit rekommenderad.
1 ett af de häften af tidskriften, som äro föremål för kritik, har jag
vändt mig mot en litteraturkritiker just på grund af hans delvis orättvisa
angrepp på katalogen “Boktitlar*, i hvilken han saknade en hel del moderna»
estetiskt betydande arbeten. Gentemot honom påpekade jag bibliotekens
sociala karaktär, deras bildande och uppfostrande betydelse, och att de “icke
i första rummet äro smakuppfostrande och litterärt utbildande institutioner.*
Från beskyllningen att sprida böcker blott på grund af deras tilltalande form,
borde jag verkligen gå fri.
Men låtom oss taga ett par exempel! Jag beskylles för att beklaga,
att Strindberg “ännu verkar så afskräckande bland så många af vårt folk*.
Mina ord lödo: “Som bekant har åtskilligt af Strindbergs författarskap
uppväckt stark ovilja på grund af hans hänsynslösa angrepp på det som för
en stor allmänhet är dyrt och vördnadsvärdt. Den trotsiga
oppositionsmannen, som aldrig skrädande orden gick till angrepp för ofta orimliga,
stundom snillrika, nya idéer, har åstadkommit, att hans namn ännu verkar
afskräckande på så många af vårt folk*. Den bok jag därefter
rekommenderar är den vackra och fina samlingen *Sagor*. Emellertid anser jag icke
att detta arbete är det enda, som kan få plats i ett svenskt folkbibliotek.
Svenska öden och äfventyr, Vid högre rätt, Hemsöboma, Mäster Olof höra ock dit.
Vidare anmärkes, att Folkbiblioteksbladet tydligen icke har några mera
allvarliga dubier att rekommendera Geijerstams “osunda och depraverande
brottmålsskildringar“. Jag påpekade endast att verkligheten lämnat
författaren grunddragen till hans berättelser. Artikeln skrefs under intryck af den
kampanj som i dec. 1903 satts i gång mot Geijerstam under fru Cecilia
Bååth-Holmbergs enérgiska ledning. Den bok som rekommenderades för
biblioteken var — Skogen och sjön, hvilken, som bekant, icke vanställes af
några som hälst blodfläckar.
Bland det stora antal böcker, som i Folkbibl.-bl. recenserats, finnes
naturligtvis en och annan, om hvilken delade meningar måste råda. I allmänhet
vågar jag dock påstå, att ingen bok rekommenderats, som ej passat för
folkbibliotekens läsekrets. I det första af mig utgifna numret af tidskriften har jag
omnämnt och afrådt från en bok, som kanske helst bort med tystnad förbigås.
Mitt omdöme om arbeten af denna art kunde för öfrigt uttryckts med Svenska
Morgonbladets egna ord: *En bok, som en litterärt fostrad person kan läsa
utan fara, kan verka som förödande gift, om en okvalificerad läsare får den
i sin hand.*
Slutligen klandrar mig artikelförfattaren med anledning af mitt
bemötande af ett i pressen framkommet angrepp mot Svenska sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran, Patriotiska sällskapet och Sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande, för det de i sin bokkatalog upptagit sådana
böcker som Heidenstams Sankt Göran och Draken, Strindbergs Hemsöboma,
Geijerstams Boken om Lillebror och Nansens Eskimålif. Jag anser emellertid,
att en uppfattning, som är så trångsint, att den vill undanhålla folket
arbeten af detta oskyldiga slag under förebärande, att de skulle vara *farliga*,
icke kan nog kraftigt tillbakavisas. Det är väl att vara mera konungsk 9n
konungen själf att såsom *direkt skadliga för folkbildningsarbetet* - angripa
af dessa sällskap rekommenderade böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
