Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Advokaten H. Lettström, Populär juridisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den mest populärt skrifna af våra juridiska handböcker är ©tvifvelaktigt
Gustaf Aldéns, Handledning för menige man i Sveriges allmänna lag
(163 sid., h. 1:—), hvilket arbete utgör tredje delen af den af nämnde
författare utgifna “Medborgarens bok“. Då det omfattande ämnet behafidlats
i allt för starkt sammandrag, är naturligt att ifrågavarande bok ej kan lämna
upplysning vid tolkningen af en invecklad rättsfråga, men den bör däremot
vara till nytta för den som önskar läsa en kort och lättfattlig framställning
af de viktigare stadgandena inom de svenska rättssystemet. Då boken
därjämte är synnerligen prisbillig rekommenderas den för de mindre
folkbiblioteken. Femte delen af “Medborgarens bok“ kallas Medborgarens
formulärbok (160 sid., h. 1: —) och innehåller bland annat formulär till en del
rättsliga handlingar.
Bland öfriga juridiska handböcker märkas Sven Lindskog, En hvar sin
egen lagkarl (3:dje uppl. 692 sid., h. 3:50, b. 4:50) och A, Körner,
Juridisk rådgifvare och formulärbok (540 sid., h. 2:50, b. 3: 50). Försedd
med en riklig samling af väl refererade prejudikat är Carl Backman,
Juridisk handbok (894 sid., h. 6:50, b. 8: —), men denna bok är numera
föråldrad och därjämte utgången ur bokhandeln.
Vid inköp af juridiska handböcker gäller samma regel, som vid
anskaffandet af lag- och författningssamlingar i allmänhet, nämligen att vid val
mellan olika upplagor den nyaste bör väljas, äfven om prisbilligheten därvid
får sitta emellan. Genom lagförändringar eller tillkomsten af nya författningar
äro nämligen oftast uppgifterna i den äldre upplagan i något hänseende
oriktiga och kunna till följd däraf blifva vilseledande och farliga.
Härefter möta några mindre afhandlingar, som i populär form behandlat
särskilda institut inom den svenska rätten. Däribland märkas Joh. G.
Rud-beck, Boupptecknaren (3:e uppl., 38 sid., h. —: 40), Arfskiftaren (2:a uppl.,
80 sid., h. —: 90), Om testamenten (47 sid., h. —: 50) samt Förmyndaren
(79 sid., h. —: 85), hvilka samtliga skrifter gifva goda råd och
upplysningar i ämnen, som väl alltid någon gång möter en och hvar i lifvet, och
i fråga hvarom man ofta måste vara sin egen jurist. De nämnda
uppsatserna äro mycket lämpliga för alla folkbibliotek. Så är ock förhållandet med
Berndt Drakenberg, Om testamente enligt gällande svensk rätt (Verdandis
småskrifter n:r 38, 39 sid., h. —: 20) samt Johan Widén, Om köp,
försträckning och borgen (Heimdals folkskrifter n:r 7, 43 sid., h. —: 25), hvilken
sistnämnda skrift lämnar en synnerligen god och lärorik framställning af de
regler, som enligt lag och praxis äro gällande för köp, försträckning och
borgen. Svenska lagens stadganden angående växelrätten jämte till området
hörande viktigare rättsfall återfinnas i Carl Fliesberg och Karl M:son
Stiem-ström, Svensk växellära (151 sid., h. 1: 50, b. 2: —), hvilken är mycket
lämplig för handelsstädernas större folkbibliotek.
I sammanhang härmed kan framhållas, att i hvarje folkbibliotek måste
finnas någon god handbok rörande själfdeklaration, eftersom numera ett stort
antal svenska medborgare äro skyldiga att årligen upprätta skriftliga
handlingar i anslutning till den på många områden rätt svårtolkade
inkomstskatteförordningen. Bland dylika handböcker kan särskildt anbefallas Oskar Bodin
och Herman Palmgren, Själf deklarationen (187 sid., b. 2: —), hvilken bok
är praktiskt uppställd och försedd med en god exempelsamling.
Slutligen böra framhållas de arbeten, som i populär form behandla
rättsprinciper af särskildt socialt intresse eller som framställa den svenska rättens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
