Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - Kand. A. Hirsch, Finspångsbiblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket berättigande i det åsyftade enhetsbiblioteket i Norrköping, menar
Lunds universitetsbibliotekarie och fortsätter: “men dessa gamla böcker göra ju
ingen skada (!) i detta bibliotek, de få nog stå där i lika god fred (!) som
de fått göra i ett stadsbibliotek med en mera “lärd hållning*. Han
påpekar slutligen att det väl till god del “föga motsvarar det behof som kan
finnas hos en bildningssökande allmänhet i våra dagar. * Bibliotekarien
Ny-huus i Kristiania, hvars auktoritet d:r Bager-Sjögren tagit till intäkt för sina
idéer, kan lika väl genom följande yttrande i Fölkbiblioteksbladet n:o 1, 1904,
anföras emot författaren. Nyhuus skrifver: Jeg tillader mig at spaa, att vi
"skal opleve den dag, da afbenyttelsen blir brngt som vcerdimaaler ligeover
for de fleste af vore bibliotheker. Ett bibliotek där en god del af böckerna
“få stå i god fred“ kommer sålunda ej att värderas särdeles högt.
De amerikanska och engelska auktorjteterna på biblioteksområdet betona
också ifrigt vikten att blott ha kurant, modern litteratur i de offentliga
biblioteken och gå enligt min mening härutinnan stundom väl långt på grund
af den vikt de fästa vid bokens nytta såsom ett vapen i det praktiska lifvets
kamp. Denna deras uppfattning kommer ofta att göra deras omdöme om
böcker stötande prosaiskt. Emellertid yttrar John Cotton Dana i sin
utmärkta handbok om handhafvandet af offentliga bibliotek: Lägg icke ner några
penningar i sällsynta böcker. En bok, som varit utgången ur bokhandeln
10 eller 200 år och icke sedan behöft utgifvas i ny upplaga, har vanligtvis
intet berättigande i ett modernt offentligt bibliotek. Om man får ett dylikt
arbete, bör man sälja det och köpa en aktuel bok.
James D. Brown går än längre och har t. o. m. uppgjort en förteckning,
visande huru fort litteraturen föråldras inom olika ämnesgruppper och har gifvit
råd angående tiden, näf man inom dessa afdelningar skall utgallft böckér ur
samlingen.
Som det synes af det anförda, skulle nog de anglosaxiska offentliga
biblioteken liksom de tyska Stadtbiichereien, Biicherhallen eller hvad de nu heta,
som uppstått efter de förras förebild, ej känna sig vidare lyckliga öfver att
iå införlifva det Finspångska bibliotekets skatter i sina boksamlingar. Liksom
d:r Bager-Sjögren är äfven den, som skrifver dessa rader, anhängare af för
alla klasser afsedda offentliga bibliotek, liksom det Deichmanska i Kristiania
eller det nya Malmöbiblioteket, men böcker, som blott ha intresse för
forskare, de vetenskapliga specialisterna, skola sammanföras till de platser, där
dessa drifva sina studier. Då man hyser dessa åsikter, är det egentligen svårt
att entusiasmera sig för en sammanslagning af folkbiblioteket med
Finspångs-biblioteket och läroverkets stora boksamling, hvilken senare jag icke haft tillfälle
att lära känna. Genom denna förening af de skilda bokförråden skulle utan
tvifvel uppstå ett präktigt och imponerande bibliotek, som emellertid genom
själfva sin natur icke skulle komma att, i så hög grad som önskligt vore,
tillgodose de litterära behofven hos den stora mängden af samhällets
invånare. Anordnandet af tvenne bibliotek synes ej heller vara att tillråda,
eftersom förvaltningen då skulle ställa sig dyrare. Huru som helst kan det
nog — huru underligt det än låter — i sinom tid komma att visa sig, att
inköpet af Finspångsbiblioteket ej i den mån man hoppats tcommer att
främja den folkliga biblioteksrörelsens utveckling.
Axel Hirsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
