Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Amanuensen Kurt Belfrage, Höstens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu en bok, så i djupaste mening omoralisk, bara därför att den är formellt
oklanderlig, ja delvis mönstergill, få passera oanmärkt och med
hedersbetygelser förbi kritikens domsbord? ’ Har kritiken då alls ingen hänsyn att
taga till innehållet eller är man numera så renons på all etisk känsla här j
landet, att man verkligen kan finna behag i slika skildringar?
Några få mycket "moderna“ andar kan ju möjligen “Doktor Glas“ skänka
ett slags estetisk njutning och i rent stilistiskt afseende kan gifvetvis vara
mycket att lära af den, men i öfrigt, måste det inte bli äckel och vämjelse,
som inställa sig hos alla! Man kan inte hjälpa, att man efter läsningen af en
sådan bok skulle vilja ropa till författaren och hela hans unga okritiskt
beundrande litterära stab, som stirrat sig blinda på hans blaserade miner och
filosofiska världsgyckel, utan att äga hans obestridliga stilistiska talang och
kvickhet: Kan Ni då inte, mina herrar, åtminstone för en enda liten stund
låta bli att påta i smutsen och afskrädeshögama och titta upp, så få Ni se
det Ni under detta Edert långa arbete naturligen ha glömt boti, att det finns
inte blott gråa bakgator, fängelseväggar och afskrädeshögar i lifvet, utan också
himmel och sol däröfver.
Af våra andra mera bemärkta prosaförfattare ha vi först och främst att
anteckna Gustaf af Geijerstam, som utkommit med en längre roman “Farliga
Makter.“ Alltsedan Geijerstam julen 1901 gaf oss sin “Kvinnomakt“ är
det, som om han upphört med dessa intima i djupaste mening personliga
böcker, som framför allt gjort honom populär och i hvilka han ovedersägligen
nått högst som konstnär. Han har i sina sista verk mera slagit in på diktens
stora allmänna stråkvägar, sökt gå utom sig själf och komma i kontakt med
de stora rörelserna i tiden. Så försökte han sig i sin förra bok “Själarnfes
kamp“ på en teckning af det moderna affärslifvet och de moderna
affärs-svindlerierna, och har nu i “Farliga Makter“’ sökt förstå den stora sociala
frågan och den hätska klasskamp, som nu rasar i vår tid. Uppriktigt sagt
måste man emellertid säga, att Geijerstam knappast i någotdera fallet har
lyckats. Den stora brännande sociala kampen blir bra konturlös och
oförståelig i de bilder han i bokens första och sista kapitel ger af den; det är,
som om han själf från början funnit, att ämnet vore honom för öfvermäktigt
och att hvad han hade att säga därom var just intet annat, än hvad vanligt
godt folk kunde ha att förtälja, och så lägger han det åsido och söker i
stället att ge ett par miniatyrbilder af den söndringens ande, som visat sig
för honom som förbannelsen i vår tid, den farligaste makten i lifvet. Den
sociala frågans innersta kärna har nog Geijerstam inte lyckats plocka fram.
Arbetarfrågan är ännu ett tämligen obestämdt begrepp i hans mun, och det
är egentligen endast l:majtågets allvarliga klassmedvetna skaror, för honom
symbolen för enhetstanken och enhetsviljan, som han fått korn på och kanske
litet väl starkt glorifierar, Men om själfva denna söndringens ande, som är
vår tids förbannelse, har han många träffande och belysande ord att säga.
“Skulle det ske något här, som kräfde samling och nationell lyftning,
d. v. s. helt enkelt handling, jo, då skulle vi se. Nationen skulle ryka i
lufven den ena på den andra och skrika öfver, att det inte finns en man, som
kan leda oss. Men om han också finnes, skulle det hjälpa? Nej du, vi
skulle ha kritiserat ihjäl honom, innan han hunnit få ordet. Hvar och en
sitter med sin lilla privatidé om, hur allting skall lösas. Läs afdelningarna
för “Meddelanden från allmänheten“ och se, hvad där står. Isoleringens
styggelse är det. Förryckta småidéer utkläckta af hjärnor, hvilka förbenats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
