Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - Ruben G:son Berg, Några nya svenska prosaböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenerier finner man flera ruskiga och pinsamma. Närmast släkt synes mig
berättelsen vara med danska och franska skildringar af samma slag, i hvilka
hufvudvikten är lagd på själfva detaljmålningen, på framställningen af
förhållanden och tillstånd i en viss sfär. Själfva historien är mycket
omsorgsfullt gjord, den verkar vederhäftig och ärlig; särskildt har man i minne
skildringen af häktet och tvångsarbetsanstalten. Men man saknar likväl den
subjektiva syn på föremålen, den stilens särprägel och den
karaktärsfördjup-ning, som ensamma ge ett högre värde. Så mycken realism ha vi ju blifvit
begåfvade med sedan 1879, att den samvetsgranna verklighetsiakttagelsen
inte gör nog.
Realism är äfven “ Makter*, men af ett långt mera personligt slag. Man
måste beklaga, att bokens författare i rena rama onödan vanprydt åtskilliga
sidor med uttryck af den obehöfligaste och därför okonstnärligaste råhet.
Den ordalagens brutalitet, som man träffar här och där, år dess mer onödig,
som själfva händelserna och sättet att skildra människorna ha brutalitet nog.
Utanför det direkta, på sak gående, omskrifning skyende framställningssättet
finnes stundom en barnslig lust att schockera med fula ord, hvilken
egentligen aldrig höjt en boks värde eller lönat mödan. Den skefhet i
uppfattningen af konstens väsen, som synes mig ligga häri, förmodar, jag
sammanhänga med det ensidiga och i trots af all mångsidig genialitet profetintoleranta
ideal, hvilket herr Öberg tydligen hyllar, men af hvilket han på samma gång
lärt stora ting. Denna råhet och en viss brist på fantasi synes vara arbetets
brister. Dess betydande förtjänst åter är dess kraft. Det är en elementär
glöd, en våldsam uppfattningens och känslans intensitet, som är ganska
sällsynt bland våra författare och som verkligen för tanken på Strindberg. Såsom
realistisk romanförfattare öfvergår Öberg otvifvelaktigt de yngre prosaisterna
— utom i artistisk skolning — genom sin saknad af förkonstling. Man
finner hos honom inget af det sterila prat eller den tillgjorda, af bara plotter
fyllda impressionism, som blifvit så modärna. Det är inte konstruktion och
experiment, det är lif i denna bok, verkliga människor i stora kriser, i kamp
och nöd — en bok med positivt innehåll. Den polemiska tonen, som slås
an gentemot den onda genius, hvars fula streck boken berättar, gör en utmärkt
kontrastverkan mot detta robusta verklighetsdrag, eftersom denne till
öfver-mått hudflängde fördärfbringare just representerar en ihålig, paradoxal teorism.
“Makter* är inte behaglig, och jag tror knappast att dess figurer äro
några akvisitioner för den litterära typsamlingen. Men det är som
berättar-lynne dess författare intresserar, och i motsats mot så många andra nutida
svenska noveller är den minst af allt en tom bok. Hugo Öberg besitter
redan en imponerande framställningskonst.
Hjalmar Bergmans “Solivro* tillhör däremot fantasikonsten helt och hållet.
Händelserna äro förlagda till uppdiktade länder, hvars namn man inte hittar
på någon jordglob, och lika litet känner man till det tidehvarf, då de
försiggå. En sådan romantisk djärfhet är ett farligt företag i en tid som vår,
då vår förnämsta lefvande litteratur visserligen är idel fantasikonst, men vår
kritik nästan uteslutande är realistisk till hjärterötterna. Nu är det just
därför så mycket mera skäl att stryka under “ Sol i vros “ förtjänster. Den är
framförallt en bok af mycken stämning, den har en sällsynt, ungdomsfin
charm. Oförhindrad af alla fordringar på historisk tidstrohet låter författaren
sina människor handla och tala som det behagar dem, fyller deras tillvaro
med lyrik och ger dem en sagoaktigt skär bakgrund. Herr Bergman är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
