Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - Gurli Linder, Det uppväxande släktets förströelseläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frammanar klara föreställningar. Men hur är det t. ex. i litteraturen
ai-sedd för den s. k. mognare kvinnliga ungdomen? Där bjudes som surrogat
»ett lif i duodes, i rikt guldsnitt», och »lyckliga omständigheter» spela en
roll som aldrig i verkligheten. Blott de älskvärda unga damerna ångra
sina dårskaper, så skall »allt vända sig». Med sin med dylika
osannolik-heter närda fantasi står så en dag »den kära, unga läsarinnan» inför en
verklighet där handlingen är lifvet och där hvarje gärning obarmhärtigt
släpar gärningsmannen med sig, där de yttre och inre följderna af vårt
handligssätt, trots den mest uppriktiga ånger, inställa sig med en naturlags
nödvändighet och de »lyckliga tillfälligheterna» vanligen utebli, når vi som
bäst behöfva dem.»
Lyckligtvis för de bam som äro föremål för detta slags ängsliga
omsorg, är det för den grupp jag här sysslar med betecknande, att den ej har
samma skräck för den litteratur som var modem igår, och att således dess
bön förutan ungdomarna komma åt vissa portioner god och kraftig
fantasi-näring af »erkändt goda författare».
Men hur står det nu månne till med motståndskraften på detta område
hos den ungdom som får växa upp så godt som utan all andlig härdning?
Upprepar sig ej äfven här den inom all uppfostran bekräftade erfarenheten
att förbudsprincipen är den svårhandterligaste och farligaste? Ideligen ser
man ju hur när det gäller att ta plats vid lifvets dukade bord i främsta
rummet de föräta sig och begå osmakliga excesser som uppfostrats vid en
mängd förbjudna frukters lockelser? Sammalunda är det nog också med
afseende på litteraturen.
Gruppen nummer två utgör den förras diametrala motsats. »Låt barnen
läsa hvad som helst, bara de läsa», heter det där. Herr Ch. Lindley gai
under den förut nämnda diskussionen om »Våra barns nöjesläsning» åt
denna uppfattning följande formulering: »Jag brukar säga åt mina
hamnarbetare: Läs, läs, hvad Ni kommer öfver; om det så inte är annat än
Vårt land, så är det bättre än att ingenting läsa».
Det ligger ju i öppen dag hur farlig denna teori kan bli i
tillämpningen, men det är ingalunda sagdt att den verkligen blir det. Här spela
många olika omständigheter in, t. ex. hvilka boksamlingar de sålunda
lös-släppta ungdomarna ha tillgång till, deras individuella läggning, deras
allmänna andliga hälsotillstånd, beskaffenheten af deras fantasi, graden af deras
karaktärshärdning m. m. Hos det ena barnet kan således denna absoluta
frihet befordra en riklig själsutveckling, därigenom att barnets smak är sund
och det kraftigt reagerar, om det händelsevis i sitt val råkar gripa osund
föda. Men å andra sidan är det ju naturligt, att på ett barn med osund
smak, hvilket ideligen sättes i tillfälle att tillfredsställa denna smak, verkar
friheten demoraliserande. Och under den förutsättningen är det visst ej
sannt, att hvilken lektyr som helst är bättre än ingen. Det är nyttigare
att törsta än att dricka ur förgiftade brunnar, och svält till en viss grad
kan härda, men aldrig förtärandet af rutten föda! Och det är naturligtvis
risken för andlig indigestion, förorsakad dels af i något afseende besmittande
tillförsel, dels af öfverlastning, som gör den här omhandlade principen farlig.
Och lika visst som generella detaljerade åldersanvisningar med afseende på
litteratur äro af ondo, lika obestridligt är det dock att olika
utvecklingsskeden af den andliga liksom af den kroppsliga organismen fordra olika
beredd näring. Det är visserligen sant, att all uppfostran äfven den litterära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
