Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde en av fullt kompetenta personer utarbetad litteraturförteckning
utsändas till föreningarna i kommunerna. Förteckningen skulle också
kunna ingå i en särskild tidskrift eller kanske ännu bättre i en årligen
i ny upplaga utkommande »studiehandbok» med anvisning till
självstudier i naturvetenskap, kemi, biologi, geologi, samhällslära etc. samt
stadgar och övriga upplysningar. Antingen kunde en eller flere
studiecirklar bildas inom varje förening eller också hela föreningen ha
diskussionsmöten t. ex. var 14 dag eller en gång i månaden. Där skulle då
den bästa litteraturen refereras, kritiseras och kompletteras medelst
egna erfarenheter. Det behövs ingen stor avgift för att få
studieverksamheten i gång på varje ställe, blott organisationerna sörjt för de
nödvändiga förutsättningarna.
Det har förut talats mycket om huruvida småbrukarna borde
samorganisera sig med bönder och godsägare eller ej. I andra avseenden
kan jag ej döma. Men det är min bestämda erfarenhet, att det kräves
en hög grad av likformighet inom en organisation, som vill syssla med
ett sådant bildningsarbete, som det jag skisserat här. Den egentliga
bondebefolkningen har för mycket slöhet i sig ännu så länge och saknar
således en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna följa med.
Och godsägarna stå i en helt annan social omgivning och behöva jnte
i allmänhet för egen del använda sig av ett sådant självbildningsarbete,
som det här åsyftade. Dock sakna småbrukarna all anledning att driva
bort någon, som självmant erbjuder sig att delta eller undervisa.
Nu är det emellertid en omständighet, som enligt min erfarenhet,
är till den allra största skada för småbrukarbildningen och därmed för
hela jordbruksnäringens utveckling. Och det är att spridningen av
lantbrukslitteratur är ytterst ofullständigt organiserad.
Vi sakna ett särskilt lantbruksförlag, som tar hand om
bokspridningen och centraliserar den. En mängd förträfflig litteratur blir aldrig
känd utom ett mycket begränsat område. De flesta lantbruksförfattare
ge ut »på eget förlag» och man vet i allmänhet inte alls var man skall
få en åstundad broschyr.- De i Studentföreningen Verdandis
folkbiblio-teksbyrås katalog upptagna lantbmksböckeraa äro t. ex. på flera dussin
olika förlag, och mästadels är det omöjligt att för folkbibliotekens
räkning få dem till nedsatt pris.
Reklamen sköts i följd av den bristande centraliseringen ytterst
dåligt. Man har endast mycket ofullständigt vetat att begagna den
oerhörda makt, som ligger hos dagspressen.
Vi ha här i landet två specialförlag, som visserligen icke skötas
efter de modernaste principer, men som det oaktat spelat en viktig roll,
vart och ett för sin rörelse, nämligen Svenska Nykterhetsförlaget, som
äges av goodtemplarorden, och Socialdemokratiska arbetarpartiets förlag.
Jag menar att det skulle vara en synnerligen stor uppgift, om
små-brukames organisation kunde ta initiativet till ett särskilt
lantbruksförlag, vars strävan skulle gå ut på att få dispositionsrätt över all svensk,
norsk och dansk lantbrukslitteratur, genom inköp av alla nya svenska
arbeten samt genom att bli kommissionär för de äldre arbeten, som
borde spridas. Förlaget skulle sedan inom varje småbrukarförening ha
en bokspridare, för vilken föreningen ansvarade. Förlaget skulle också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
