Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forskningens resultat och låter med rätta bouppteckningshandlingarne
berätta sina påtagliga fakta. Den därpå följande avdelningen är ägnad
åt Rembrandts konst, om den i denna boende Rembrandtska själen. Som
naturligt är följer förf. här framför andra Bodes attributioner och det är
betecknande för författaren, att han, ehuru detta strängt taget icke är
en skyldighet i ett populärt arbete, uttryckligen framhåller Bodes
oskattbara förtjänster på Rembrandtsforskningens område. Detta är så mycket
mera att hålla d:r Kruse räkning för, som den förf. vilken han i övrigt
i uppfattningen av R. mest följer — Neumann — på ett stötande sätt
negligerat Bodes grundläggande’ betydelse för Rembrandtsforskningen.
Denna värdesättning av källorna utgör en pedagogiskt viktig del av
Kruses bok. Han giver därigenom en utmärkt ledtråd genom sitt ämnes
vetenskapliga litteratur, och han omtalar, vilka planschverk som
Nationalmuseum äger. Många läsare komma att vara honom tacksamma härför.
Nationalmuseums bibliotek och gravyrsal är en gästfri institution.
Lokalen är så trång och otidsenlig som möjlig. Men på sakkunnig
hjälpsamhet från amanuensens sida har ännu ingen studerande behöft vänta.
De som däruppe studerat Rembrandt-teckningar, skola i bokens sista
kapitel känna igen den vänliga, egen arbetstid offrande hjälp, som de
mottagit muntligen av författaren uppe i Museums gravyrsal.
D:r Kruses rent självständiga iakttagelser är här icke platsen
att skärskåda. Jag vill blott fästa uppmärksamheten på de intressanta
detaljerna om Claudius Civilis, som han i anslutning till en av Sirén
framställd hypotes meddelar.
I fråga om illustrationerna överträffar Millet-monografien Kruses
bok. Den inskränker dessa till antalet, men gör dem i allmänhet till
helsidesbilder. Man väcker innerligen läsarens intresse genom de många
avbildningame, men då dessa för prisbillighetens skull måste göras i
liten skala löper man fara att giva sin läsare stenar i stället för bröd.
Det är lätt att förstå hur svårt det skall vara att avstå på den ena
avbildningen för den andras skull. Men jag tror, att problemet skulle
kunna lösas, genom att man mera dröjde vid etsningar och teckningar,
vilka ju låta sig tydligt reproduceras i liten skala, och endast återgåve
ett fåtal målningar, men dessa då i helsidor. Den populära
uppfattningen älskar nog f. n. mera de toniga autotypiema, men detta bör icke
hindra oss att arbeta för mera nyanserade fordringar på illustrationerna.
Millet var född bonde och förblev bonde hela sitt liv, klädd i träskor
och ätande på bord utan duk. Hans huvudsakliga produktion är bilder
ur bondens liv. I valet av ämnen och i den kärleksfulla, innerliga
uppfattningen av sina modeller, märker man hans härstamning. Men i
konstnärlig kultur står han över alla klasser. Med rätt säger Laurin:
»Hans personlighets väldiga mått ger honom något av den universalitet,
som italienaren Michelangelo eller holländaren Rembrandt hade. Millet
är den ende av 1800-talets målare, som kan nämnas på samma gång
som dessa konstens störste.*
Valet av de båda första i serien Konstens stormän visar att seriens
redaktion haft allvarliga mål. Det sätt varpå de . båda ämnena
behandlats kommer mig att önska, att förlaget icke måtte låta fortsättningen
dröja för länge. Johnny Roosval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
