Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde i årgången 1907, låt vara att den största förtjänsten om
för-samlingsbibliotekets vackra utveckling tillkommer regementsläkaren d:r
Herman Johnson. Vi anföra här ett utdrag ur det tal hr Dahlgren höll
vid invigningen av församlingsbibliotekets nya lokal den 25 okt. 1907.
»Bland de mäktiga rörelser, som under det förflutna århundradet gått
genom världen, är folkbildningsrörelsen en av de mest framträdande och till
sina följder säkerligen den mest betydelsefulla. Den generation i vårt land, till
vilken våra fäder hörde, såg uppkomsten av den första utvecklingen av
folkskoleväsendet, representerat av aen allmänna, fria och obligatoriska
folkundervisningen. Härtill hava senare anslutit sig folkhögskolan, föreläsningsrörelsen
och universitetsutvidgningen, samt slutligen folkbiblioteken. Det har med rätta
framhållits, att dessa senare utgöra folkskolans nödvändiga överbyggnad, att de
äro betingelsen för att den i folkskolan inhämtade kunskapen icke må vara
förspilld, att genom dem ett medel beredes att underhålla ett redan inhämtat
vetande och ytterligare utvidga detta över områden, som folkskoleundervisningen
icke kan omfatta, men för vars förvärvande den utgör en förutsättning. Om
alltså folkskolan, såsom nu allmänt erkännes, är en det allmännas angelägenhet,
så bör också folkbiblioteket vara det. Men ett nytt, om än aldrig så riktigt
och gott, kan icke vinnas utan kamp mot fördomar och brist på förståelse.
Sådant har folkskolan fått erfara, så är det även med folkbiblioteken. Dessa
hava hos oss först i senaste tider vunnit erkännande som en offentlig
angelägenhet. Deras historia är hos oss icke lång, och oändligt mycket återstår, innan
de i vårt land nått den ståndpunkt, de intaga i andra länder, och som de böra
intaga såsom ett led i det allmänna folkbildningsarbetet. Skol- och
församlingsbibliotek hava visserligen sedan länge funnits i vårt land, men till stor del hava
de fört en tynande tillvaro. Ett kraftigare uppsving på folkbildningsrörelsens
område leder sitt egentliga upphov från en enskild verksamhet, utgången ur
arbetames egna led och vittnande på en gång om ett livligt känt behov och om
en stor offervillighet. Till den enskilda verksamheten har på sista tiden slutit
sig en större livaktighet från det offentligas sida, från stat och kommun. Det
är här icke fråga om någon konkurrens: den ena verksamheten utesluter icke
den andra, och arbetsfältet är så stort, att båda allt fortfarande kunna och böra
trivas vid varandras sida. Men, jag upprepar det, saken är en offentlig
angelägenhet och kräver det offentligas ingnpande och understöd.
E. V. Dahlgren tillhör en gammal ansedd värmlandssläkt. Farfadern,
gruvdisponenten Barthold Dahlgren, bodde under senare delen av sitt
liv på Ransäter, som han inköpte av E. G. Geijer och dennes bröder.
Fadern var den kände författaren, översättaren, handskriftskännaren,
språkmannen och bibliografen Fredrik August Dahlgren,
Värmlänningar-nes diktare. »Fredrek på Rannsätt», som han kallade sig, var den förste
konstnärlige allmogediktaren, och hans originella, humoristiska visor ha
haft en betydande inverkan på Gustaf Frödings tidigare diktning. I sina
Anteckningar om Stockholms theatrar (1866) har han givit en ytterst
värdefull svensk teaterhistoria. Till Svenska Akademiens ordboksarbete
har han samlat ett mycket betydande språkmaterial.
Fredrik August Dahlgren gifte sig 1847 med en systerdotter till
Geijer, Ulrika Magdalena von Heland, och i detta äktenskap föddes den
7 juni 1848 E. V. Dahlgren. Efter en omsorgsfull undervisning i
fädernehemmet kom D. till Uppsala, där han 1870 avlade kansliexamen. Samma
år inskrevs han i Kungl. Biblioteket, där han blev ordinarie amanuens
1878. Dahlgren har fört den lärde bokälskarens av vittra mödor fyllda
liv och har aldrig känt någon dragning till det offentliga livets
skådebana. Därför utgöres hans biografi för deil, som ej känner honom
personligen, endast av årtalen på de böcker och avhandlingar, som han utgivit,
samt på de gradvis skeende befordringarna till allt högre poster. 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
