Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siaten, och 1876 utnämndes han till docent i litteraturhistoria. Han tog
emellertid snart tjänstledighet från docenturen och ingick som
medarbetare i redaktionen av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, till vilket
organ han alltsedan 72 lämnat bidrag. Vid sidan av det publicistiska
arbetet verkade han 1878—91 såsom bibliotekarie vid Göteborgs museum
(numera Göteborgs stadsbibliotek). Samtidigt ägnade han sig åt
litteratur-och kulturhistoriska studier, särskilt åt 1700-talets litteraturhistoria, som
alltid varit hans huvudintresse. 1890 kallades han av Göteborgs
högskolas styrelse till professor i ästetik, litteratur* och kulturhistoria,
varefter han lämnade sin bibliotekariebefattning. Den nya professorn
arbetade under de följande åren med iver och framgång på att sprida
intresse för konst och litteratur bland allmänheten i Göteborg.
1900 utnämndes professor Warburg till föreståndare för det nya
Nobelinstitutet i Stockholm, vars bokbestånd till största delen
samman-bragtes av honom, delvis under vidsträckta utländska resor. Han
överflyttade på grund av denna utnämning till huvudstaden, där han
alltsedan intagit en bemärkt ställning ej blott inom sitt mera speciella
område, såsom t. ex. i egenskap av författarföreningens ordförande, utan
även som kommunal och politisk personlighet. Redan 1904 valdes
»göteborgaren» Warburg till ledamot av Stockholms stadsfullmäktige och 1906
utsågs han till suppleant i beredningsutskottet. Året förut hade han
valts till riksdagsman för Stockholms 2:a krets efter en hård valstrid
med doktor Knut Kjellberg. Det var mitt under brännande unionskris,
som detta val skedde. Livligt intresserad av särskilt utrikespolitiska
och kulturella spörsmål har han inom Kammaren gärna hörts på grund
av sina omfattande kunskaper och goda talegåva. Som politiker har
Warburg stundom varit utsatt för kritik. Där denna icke riktats mot
hans nykterhetsvänliga ståndpunkt och sålunda uteslutande länt till hans
heder, har man någon gång hört klandras hans svårighet att fatta en
definitiv ståndpunkt till viktigare frågor. Om denna anmärkning varit
berättigad måste man härtill utan tvivel delvis söka orsaken just i
flera av hans goda egenskaper: hans förmåga av att kunna se en sak
från olika synpunkter och hans tro att även politiska motståndare kunna
ha stundom ganska starka argument för sin uppfattning. Dessa
företräden ha åstadkommit, att han ibland haft svårt att genast intaga den
deciderade ståndpunkt, som den nutida partipolitiken fordrar.
Warburgs litterära produktion är mycket omfattande. Allmännast
bekant är hans lärobok i svensk litteraturhistoria, som jämte Steffens
lärobok giver den uppväxande ungdomen den första kännedomen om
vårt lands litterära historia. En edition för folkhögskolorna har även
utkommit. Av hans större verk märkes den utförliga skildringen av
Olof von Dalin, vars 200-årsminne nyligen firats, och vilket illustrerades
genom utgivandet av den unge litteraturhistorikern Martin Lamms lärda
verk över utgivaren av Then Swänska Argus. Utom Dalin har Warburg
behandlat en hel rad av våra litterära och konstnärliga stormän i
biografier, utmärkta genom intelligent och grundligt källstudium samt
populär form. Så har han skildrat Anna Maria Lenngren och Bengt Lidner,
Hedlinger, den ypperlige medaljgravören, Rydberg och Snoilsky. Det
stora arbetet över Viktor Rydberg är särskilt intressant och värdefullt,
emedan Warburg under sin göteborgstid och sitt arbete i Handelstid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
