Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av dessa historiska berättelser, 16 procent av all däri förekommande
skönlitteratur! »Abergama», som vi kallade dem i skolpojksåren, då de
i de lägsta klasserna cirkulerade som bytesvaror mot frimärken och
gamla mynt, förlorade mycket hastigt sin popularitet, till och med på
nederstadiet, men de skräpa ännu, tack vare bokauktionerna, i alltför
stora massor i våra folkbibliotek. Deras tid borde nu vara förbi.
På senare åren har Beijer börjat föra i marknaden en hel del av
våra klassiska och efterklassiska författare. En katalog från 1907
upptager t. ex. arbeten av Bellman, Lidner, Lenngren, Stagnelius, Vitalis,
Fredrika Bremer jämte Wilhelm von Braun, Joh. Jolin, Marie Sophie
Schwartz och Emilie Carlén — den sistnämnda med ett flertal verk.
Från föregående åren erinrar jag mig de nätta upplagorna i
sextondels-format av Franzéns, Malmströms och Böttigers dikter, vilka — väl
närmast för sitt prydliga yttre — i allmänhet hade strykande åtgång och
nådde goda priser. Att det värdefulla av vår äldre litteratur (ett par
av de uppräknade namnen kunna just inte räknas dit) på detta sätt
göres tillgängligt för folket, därom är ju intet annan än gott att säga.
Men den svaga sidan i de Beijerska boksamlingarna är den modäma
svenska skönlitteraturen. Det lilla, som finns, är i regeln av klen
beskaffenhet, mest andra- och tredjerangs författare. I den nämnda
katalogen för 1907 äro av 267 nummer blott 12 modäma svenska romaner
och berättelser. Bland dem förekommer visserligen Strindberg med flera
arbeten, men om man undantager en förefintlig del av hans »Svenska
öden och äventyr», höra de andra till hans minst lyckade och åtminstone
som folkläsning mindre lämpade produktion: Legender, Midsommar,
Tschandala. Så är där Hallström med »Italienska brev» — resten är
sekunda. — Förhållandet är, därom har jag övertygat mig, rätt typiskt för
de Beijerska boksamlingarna. Enstaka gånger träffar man något arbete
av Geijerstam, Angered-Strandberg, Gemandt-Claine m. fl., men eljest
måste man beklaga, att den modärna svenska litteraturen här blivit så
tillbakasatt och så litet av dess bästa alster spridda genom
bokauktionerna. Delvis beror ju detta därpå, att flertalet av våra modäma
författare som bekant tillhöra ett helt annat förlag än det Beijerska, en
firma som icke själv gör bokauktioner. Men då i övrigt auktionsböckerna
härröra från många andra förlag än den försäljande firmans, borde, tycker
man, ändå något mera av vår modäma litteratur kunna komma med.
Gå vi till den översatta skönlitteraturen, så är dess värde också
tämligen blandat. Man träffar visserligen ej så få goda och välkända
utländska författarnamn: Balzac, Hugo, Daudet, W. Scott, Kipling, Poe,
Zangwill, Heyse, Fr. Reuter, Th. Storm m. fl., men deras arbeten
förekomma tunnsått i jämförelse med den stora mängden av lättare gods
bland förströelselitteraturen. Lätt är ej alltid det rätta attributet, t. ex.
beträffande Ebers’ långsläpiga och ganska talanglösa arkeologiska romaner,
som Beijer utsläppt i stora massor — man kan knappt förstå, hur folk
gitter läsa denna aktningsvärda tråkighet. Den tyska historiska romanen
representeras för övrigt genom Felix Dahn, vars arbeten ju stå ett
trappsteg högre än Ebers’. Men så kommer den stora hopen av skribenter
för »höhere Töchter», Werner, Heimburg, Eschstruth och deras
motsvarigheter inom den engelska missromanlitteraturen jämte detektiv- och
äventyrsromaner av anglosachsiskt ursprung. På det hela taget måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
