Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 356 —
kommer författarens. man skulle vilja säga rent personliga förhållande
till naturen — han känner den, han ser inte på den med turistögon! —
Och det på en gång manliga och ömma hjärtelag som strömmar igenom
allt han skildrar. »Borgare» är en bok man frapperas av och röres över
och ler med — Ludvig Nordström har ett bedårande sinne för humor.
den stora humorn, med förståelse på botten. Och språket lyder honom.
han får det mjukt och hart, allvarligt och lustigt, som han wvill det.
Inte på mycket länge har man kommit människor så nära som hans
Borgare, dessa hederliga, oslipade människor, som ha så mycket vackert
inom sig, där de leva fram sitt liv i storm och solsken i en svensk
småstad norrut. V. v. K.
Svenska Turistföreningens årsskrift 1909. Stockholm. Wahlström &
Widstrand.
Outtömlig skänker Sveriges natur och dess säregna folkliv ingivelser
åt dem, som färdas på de långa vägarna. som bygger och bor eller
tidvis slagit sig till ro på någon ort. Vart år bringar nya fynd av täcka
ängder och obefarna trakter eller lockar till nya hyllningar av en
skönhet, ett majestät, redan förut upptäckt och erkänt.
Det är i regeln ej folk av facket, vare sig lärda eller skriftställare,
utan litterärt sett gemene man, som med sina bidrag gör Svenska
turistföreningens årligen återkommande festskrift till fosterjordens ära så diger
och omväxlande. Turisten, vem han eller hon vara må, har 1 denna
arsskrift en plats, där åtminstone den hemlandsglädje hjärtat känt under
fritidens vandringar kan få komma till orda. Takttagelserna, det faktiska
som meddelas står därför oftast tillbaka för dessa lyriska bekännelser
om hur roligt man haft det, dessa personliga dagboksanteckningar, som
egentligen inte angår någon annan än herrn eller fröken själv och deras
bekanta. Annu värre är det ställt med stilen i många bidrag, som
likväl deltagandet för deras goda syfte avhåller mig från att utpeka.
Otvivelaktigt har redaktionen i år som förut måst tillbakavisa en massa
försök, men dock råkat få med ett visst antal rätt enfaldiga krior.
Kanske skall den nya redaktionen lyckas ingiva de medarbetande större
respekt för plikten att göra sitt bästa, när man vill berätta för andra
om fosterjordens sköna under. Det är inte allom givet att skildra
naturens färg och stämning med styrkan hos en Pierre Loti. Men etiskt
är det knappast att föra till trycket ting, som står tätt vid det
banalas nivå.
- Som på en gång lärorika och personligt innerliga skildringar i denna
årgång skulle jag vilja framhålla det J. E. Ljungqvist skrivit om Fårön,
Hugo Samzelius om Nynäs bhavsbad, samt Mc Lony’s och Österströms
Lapplandsfärder. I dessa uppsatser synes mig det personliga momentet,
som givetvis icke kan eller bör saknas i dylika jag-historier, med god
takt tillbakaträngt i andra planet, medan iakttagelserna, historiska fakta
och den naturvetenskapliga tolkningen blivit framhävt till relieffens
högplan. De exempel Anders Jämte lämnat på omedveten lappsk humor
vilar även de på iakttagelser, som endast står den tålige spanaren till
buds. Valdemar Langlet och Otto Sjögren har, liksom Selim Birger, 1i
sina uppsatser lämnat värdefulla bidrag till ledning för framtida
turist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
