Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
verkens tjänstemän och arbetare; kvinnor äro ej anställda där.
Biblioteket hade härigenom låntagarna under fullständig kontroll. Skada eller
ersättning för förstörda eller förkomna böcker fråndragas — efter
lånetagarens erkännande — hans avlöning i verkens lönekassa. Lämnade någon
av låntagarna de Kruppska verken utan att ha återställt böckerna, erhöll
han ej heller någon orlovssedel. Detta kontrollsystem vore ju omöjligt
att tillämpa i ett offentligt bibliotek, där man enbart måste vädja till
det moraliska ansvaret hos läsarne att ej skada för de
mnästkommande anförtrodda böcker. Biblioteken lida ju en kännbar ekonomisk
förlust, men detta är ett intet mot den känsla av harm det uppväcker
hos en läsare ’att helt plötsligt finna flera blad urrivna, utskärningar,
förstörda planscher och antecknade banala reflektioner, ett tecken på
föregående läsares omogenhet och klåfingrighet. I boken är det ju
författaren som talar och läsaren som lyssnar, och lika såväl som det är en grov
ohövlighet att avbryta en talare, likaså är det att förse en bok med
randanmärkningar. Det är icke det tåliga papperet, det är icke det neutrala
biblioteket, utan det är författaren man kränker. Ett biblioteks vård beror
till stor del på den låntagande allmänheten själv, för vilken det är
inrättat, och då behöver man ju icke tillämpa en så sträng disciplin, som
i det Kruppska biblioteket.
Man hade en genomförd specialisering för bibliotekets skötsel.
Särskilda personer voro anställda för räkenskapernas skötande, särskilda för
den inre bibliotekstekniska förvaltningen, särskilda för den yttre
expeditionen. Varje person var ansvarig för sin del av arbetet och tilläts även
att arbeta självständigt inom sitt område. Tolv skrivbiträden voro
anställda för katalogisering. En bok katalogiserades icke mindre än fem
gånger, ett kort skrevs för standard-katalogen, ett för nominal-, ett för
tryck-katalogen, ett för katalogen för nyförvärvade böcker och ett bokkort.
Vaktmästare och springpojkar inräknade sysselsatte biblioteket 60 personer,
dock endast män i likhet med vad fallet är vid de Kruppska verken.
Ingen kvinna har alltså tillträde till det största folkbiblioteket i Tyskland
vare sig som tjänsteman eller låntagare, men varje manlig låntagare
hade rätt att låna hem hur många böcker han ville och kunde på det
sättet förse hela familjen därmed. Man använder då s. k.
interimslånekort, varigenom varje bok kunde utbytas oberoende av de andra.
Lånesystemet var Liverpool-Jenasystemet med såväl bok- som lånekort.
Bokkortet upptog låntagarens nummer och låne- eller interimskortet
boksignaturen. Lånetiden var tre veckor. Då någon läsesal ej fanns hade
man ej heller tidningar. Boksamligen bestod endast av tyska eller
till detta språk översatt litteratur, men då tyskan är ett av
världsspråken, kan man ju gott få ihop en boksamling på 38,000 band i
första exemplar; 25,000 band utgjorde dubletter eller böcker i flera
exemplar. Den upptog två våningar och var uppställd på Lipmannska
ställbara hyllor. Dessa kunna med ett lätt grepp flyttas upp och ner utan
att man behöver borttaga den därpå stående bokraden
Expeditionsrummet var i förhållande till boksamling och lånefrekvens allt för litet, också
klagade bibliotekarien över de trånga lokalförhållandena, men det lär väl
icke dröja länge innan det Kruppska biblioteket med en förvaltning, som
synes hava obegränsade ekonomiska tillgängar, får detta ordnat efter
behov, isynnerhet som Fr. Krupps A. B. äger tva tredjedelar om icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
