Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
och rymlig läsesal, med ett mindre utlåningsbibliotek. Böckerna erhöllos
från centralbiblioteket, först ett större antal, som utbytas efter någon
tid, sedan kunde låntagare i filialen därifrån rekvirera böcker från
huvudbiblioteket. Utom denna filial fanns det tre utlämningsställen
för biblioteket och statistiken, med förut nämnda siffror för förra året
innefattande även dessa. Tidskriftshäftena tillställdes låntagarna allt
eftersom de utkommo på lördagen och hämtades följande fredag för att på
nästa lördag gå till en ny låntagare. Så livlig var lånefrekvensen att
hälften av boksamlingen var utlånad till 15,975 läsare eller i medeltal 2
band pr låntagare.
Den utomordentliga ordning, som rådde överallt, gjorde att jag med
saknad lämnade biblioteket, hälst hade jag slagit mig ner där för att i detalj
studera den moderna biblioteksteknik, som här efter amerikanskt mönster
var genomförd, — men andra städer med sina bibliotek kallade.
I Köln såg jag i Die städtisehe Böcherhalle de vackrast inredda
läsesalarna. Biblioteket var inrymt i en härligt vacker byggnad i modern
barrockstil och låg mitt emot Stadsmuseet, ej långt från dömen. Det
inre var hållet i fri gotik med spetsbågsfönster med motsvarande valv
på andra sidan. Gotiken härskar ju i Köln genom dömen och jag lade
även märke till att i andra städer såsom i Dresden och Nörnberg, de
moderna byggnaderna gärna hållas i stil med någon huvudbyggnad eller
den äldre byggnadsstil, som behärskade staden. Die städtiscehe
Böcherhalle utgjordes av två läsehallar, den ena avsedd för skönlitteratur och
tidskrifter, den andra, som låg över den förra, för vetenskapliga arbeten.
De voro hållna i gult och blågrönt. I varje valv voro inramade i en
gul medaljong på blågrönt fält namn på klassiska författare såsom Gceethe,
Schiller, Shakespeare m. fl. I den sal som var ägnad åt vetenskapliga
studier, återfann man namn på berömda vetenskapsmän. Stora
referensbibliotek fyllde salarnas väggar, i den övre tillhandahölls genom en
tjänsteman en större samling vetenskapliga arbeten, den undre, tidskriftssalen,
var förbunden med ett mindre utlåningsbibliotek med indikatorsystem.
Ledsamt nog kunde jag ej få någon avbildning av dessa läsesalar, 1 vilka
arkitekturen och dekoreringen utgjorde den enda utsmyckningen. I de
bäst inredda biblioteken i Tyskland smälte arkitektur och konstnärlig
utsmyckning på ett lyckligt sätt tillsammans, vilket ej är fallet i de svenska
biblioteken. Man märker så väl att de rymmas i förändrade boningsrum,
i vilka några konstverk äro insatta utan att egentligen höra dit.
I Mäönchen besökte jag två folkbibliotek, de voro gammalmodiga
och tråkigt inredda och höllos endast öppna 2—3 timmar 4 gånger i
veckan. De voro inrymda i skollokaler och gåvo mera intryck av
skolbibliotek. Expeditionen gick långsamt. Inga läsesalar funnos.
I Nöärnberg såg jag på en gammal kyrka ett anslag och lade även
märke till att folk strömmade ut och in, dock just icke med den
försagda fromhet katoliken ådagalägger vid inträdet i sina mystiskt
dunkla kyrkor. På anslaget stod: Offentheche Lesehalle. Hm, det
var trycksvärtans helgedom, låt oss da stiga in, fullt med folk, varenda
plats besatt, men var voro de höga gotiska valven? Skeppet hade man
avdelat på mitten med ett tak så att interiören gav ett fullkomligt
intryck av en stor sal. Det var blott utifran man 1 spetsbagsfönstren och
strävpelarna kunde skönja den gamla kyrkan. Det är ju ej att undra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
