Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 —
kapitel Petrarca och Boccaccio, renässansens begynnare. I detta avsnitt
behandlas även Dante, som ju ännu tillhör medeltiden, men vars
underbart vackra kärleksdikt, Vita Nuova,! genom sin individualism och
subjektivitet i viss mån förebådar den kommande tiden.
Följer så en skildring av humanismen, d. v. &. studiet av antiken.
Som humanismens representant har valts Poggio Bracciolini, och vi få
en livlig föreställning om den obeskrivligt starka, ja andaktsfulla känslan
inför det antika Roms och Greklands alla livsyttringar, dess litteratur,
konst och filosofi, och den ständiga strävan att i alla avseenden bilda sig
efter antika mönster, som utmärkte densamma. Allt vad som i
litteraturen skrevs på italienska ringaktades av humanismen, endast litteraturen
på latin, bildad efter de antika författarnas mönster, gillades, och det är
betecknande, att Petrarca först vid 60 års ålder brydde sig om att läsa
Dantes Divina Comedia! — Särskilt intressanta äro utdragen av de brev,
som Poggio skrev till sina vänner i Italien under en badsejour i Aargau,
våren 1416, och som giver en roande och åskådllg bild av mondänt
badortsliv från denna tid.
Andra sidor av tidens kulturliv lära vi känna i kapitlet om Lorenzo
de Medici, den mäktiga främjaren av konster och slöjder, mäcenaten,
skalden, och i skildringen av greve Baldesar Castiglione, Urbinerhovets
mest lysande personlighet, vilken i sin bok »Om hovmannen» i
dialogform givit en värdefull framställning av hur en man enligt renässansens
ideal bör vara beskaffad, och huru han skall bete sig i livets alla
växlande förhållanden. Sedan författarna låtit oss förvånas över kardinal
Bibbiena, påvehovets rolighetsminister, författare av skabrösa komedier
och förslagen, intrigant politiker, vars av Rafael målade, i Pittigalleriet
befintliga porträtt är ett av denna samlings största prydnader, övergå
de till att behandla kvinnan under renässansen. Två typer ställas emot
varandra: kurtisanen och den genombildade, moraliskt som intellektuellt
lika högtstående världsdamen: kurtisanen Imperia på ena sidan %ch »den
fromma och sköna» Giulia Gonzaga på den andra. .
Boken avslutas med en hänförd skildring över ett av renässansens
skönaste arkitekturverk, Villa d’Este i Rom, »en kvarglömd rest av
renässansens skönhetsdröm, ett oförlikneligt vittne om dess människors
behov att väva in i sin tillvaros stormiga verklighet ständiga intryck
av den högsta skönhet och den ljuvligaste ro». Med dessa ord slutar
boken.
Det är en färgrik och åskådlig bild av renässansens fängslande
tidsålder, som författarna med detta arbete lämnat oss. Tidens rastlösa,
intensiva liv, dess blodiga grymhet och raffinerade lastbarhet, dess
strålande prakt och glans framträder lika skarpt och klart som dess
hänförelse för studier och vetenskap, dess dyrkan av de sköna konsterna
och den andliga odlingens frukter. Med förvåning märker man, huru
alla de motsatta dragen kunna återfinnas hos en och samma person, huru
bestialisk grymhet och obeskrivlig låghet kan förenas med den mest
förfinade skönhetsträngtan och glädje vid stilla, kontemplativt liv.
För att rätt kunna njuta av bröderna Söderhjelms bok bör man
nog förut ha någon kännedom om renässansens historia. Ty det kan
1 Denna bok finnes översatt till svenska under titeln I livets vår. (Geber, 3: 25).
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
