Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
w
O n
ångesten avmåla sig i den olyckliges ansikte. Besättningen äro lika
barn, som handla obetänksamt, drivna av hastiga impulser, men
VargLarsens djuriskhet är förenad med en skarp tankeförmåga, vilket gör den
ännu mera raffinerad. Utgående från åskadningen. att han för en tid
är begåvad med »det jäsande, krälande och krypande, som kallas liv»,
anser han, att det vore för honom omoraliskt att begå en handling av
självuppoffring. Mot denna livsuppfattning bryter sig van Weydens,
som är idealist och altruist. Det psvkologiska intresset riktar sig mest
på denna tysta kamp mellan materialisten och idealisten, vilken är
intensiv nog, ehuru den i stort sett begagnar sig av mera humana
metoder än dem, som i vanliga fall tillämpas på Ghost. Vilken av
åskådningarna, som hembär segern förblir dock oavgjort. Varg-Larsen är den
som till slut får ge vika, men ej därför att hans motståndare övervunnit
honom, utan därför att naturen själv lägger sin hand på honom och
förlamar hans muskler och hans sinnen. Detta inträffar efter en rymning
i båt från Ghost, som van Weyden gjort t:llsammans med en ung
författarinna, upptagen å skonaren efter en storm. +De ha börjat inreda åt
sig en bostad på en otillgänglig ö. Vid stranden finna de en morgon
både Ghost och Varg-Larsen, övergivna, endast spillror av vad de förut
varit. Van Weyden lyckas dock sätta fartyget i segelbart skick, och
efter en stark storm, under vilken Varg-Larsen slutar sitt vilda liv och
blir nedsänkt i havet vid samma knapphändiga ritual, som han själv
brukat använda, upptagas de båda pa en ångare, förenade under sin
gemensamma kamp för livet.
Skildringen av det råa livet ombord är utförd med en intensitet,
som ej lämnar något övrigt att önska. Man erfar en känsla både av
fasa och beundran inför instinktsvarelsen, vars begär ej blivit förädlade
genom kulturen, besläktad som den är med tigerns smidiga
rovdjursnatur, med havets bränningar och stormens våldsamhet. E F
Ottilia Adelborg: Från Gagnä-mäns Näs. (Bonnier, 3: 50).
Ottilia Adelborg har gjort sig mest känd som illustratör och
barnboksförfattarinna. »Från Gagnä-mäns Näs» är en bok som är alldeles ny
i sitt slag för författarinnan, och som läsaren f. ö. inte vet var han skall
inrubricera. Det är ingen resebeskrivning, ingen folklivsskildring, inga
berättelser den innehåller. Ja, den innehåller, såsom förf. betecknar den,
»skriverier och ritningar från Gagnef i Dalarna». Men 1i dessa »skriverier
och ritningar» ger oss förf. en bild av det liv som mött henne däruppe
i den gamla byn, på vägarna, i fäbodarna, 1 stugorna, på löten bland
unga och gamla. »Vackert är det i Gagnef. — Att bo i Gagnef om
sommaren är som att bo på en grön äng strax utanför himmelrikets
portar. Men att bo där om hösten 1 september är som att bo på en
stor gyllene slätt där himmelrikets portar stå vidöppna». Det är ingen
turist som berättar, det är en som väl känner Gagnef, som bor där
bland folket, som förstår dem alla från de helt små barnen 1i de gula
koltarna till de äldre, som gå i sitt tunga arbete bland boskapen, på
fälten, i mjölk- och vävkammare. Och gubbarna och gummorna, hur
levande skildras de icke, hälst »gummornas kära lilla rad». Om dem
berättar förf. så vackert och pictetsfullt och så friskt humoristiskt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
