Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av förestående siffror framgår, att folkbibliotekens utveckling
alltjämt går framåt. Den starka utvecklingen i antalet hemlån under 1908
har sin orsak i att de förutvarande boklånsavgifterna borttogos från och
med 1908 års ingång.
Med de nuvarande lokalernas storlek och med endast en
foöreståndarinna å varje bibliotek torde icke antalet hemlån och besök kunna
uppdrivas nämnvärt utöver 1909 ars siffror.
Till en stor hjälp för föreståndarinnorna och till fördel för
verksamheten 1i det hela skulle dock vara om några för bibliotekssaken
intresserade och i densamma initierade personer ville biträda vid utlåningen
och handledningen av barnen en eller annan timme på eftermiddagen,
då tillströmningen av ungdom är störst. Någon avsevärd ekonomisk
ersättning torde emellertid icke kunna lämnas dylika biträden, enär budgeten
tyvärr icke medgiver något dylikt. För dem som ämna ägna sig åt
biblioteksverksamheten skulle en sådan praktik dock säkert vara av stort
värde. Vidare upplysningar härutinnan lämnas av undertecknad.
Stockholm 1 januari 1910.
Harald Lettström.
Anatole France om folkbiblioteken.
För någon tid sedan invigdes i den lilla franska staden Quiberon
ett folkbibliotek (Bibliotheque popularie républicaine), vars styrelse
inbjudit den berömde författaren Anatole France till invigningsfesten. Denne
höll därvid ett kort tal och slutade med följande ord.
— — Må vi ej av böckerna begära lyckans hemlighet, icke medlen
att klokt leda världen eller ens vårt eget hem, må vi ej av dem begära
sanningen, ty de ha den icke, eller, vad som är värre, de ha flera, en
hel mängd sanningar, en hel armé, två arméer 1 strid, ett förfärande
stridsvimmel av sanningar. I ett väl skött, väl övervakat och väl lett
bibliotek tror ni er blott höra tystnaden. Vilken ytlig uppfattning! Låt
er själ lyssna, och ni skall märka ett larm mera fruktansvärt än det i
de häftigaste folksamlingar. Har Ni ej under vinterkvällarna, herr
bibliotekarie, hört ett starkt ljud från boksamlingens hyllor? Har Ni inte
hört ropen från dessa böcker, samlade genom stadsinvånarnes
frikostighet? De äro ännu endast 500, som jag tror, men diskutera nog redan
som invånarna i en stor stad. Böckerna tala alla på en gång och på
alla språk. Där finnes glada och allvarliga, skämtsamma och dystra.
Det är ej två, som riktigt komma överens. De strida om allt: om Gud,
naturen och människan, om tiden, om siffror, om avstånd, det vetbara
och det ovetbara, de undersöka allt, bestrida allt, påstå allt, förneka allt.
Ni har 1 dag 500, herr bibliotekarie, snart har Ni 1,000, 1,500, 10,000;
det skall om samma sak bli 1,000, 1,500, 10,000 olika meningar. Och
ändå räknar jag fel, jag tog ej med i beräkningen att böckerna, ej nöjda
med att motsäga varandra, motsäga sig själva i varje ögonblick, vilket
stegrar till det oändliga det ovissa i deras omdömen och växlingen i
deras tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
