Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
Jane Gernandt-Claine. Till Afrodite. Dikter. (Wahlström &
Widstrand, 3: —).
Fru Gernandt-Claine äger den gudaglvna förmågan att kunna skapa
sig en egen för yttre växlingar oåtkomlig värld av drömmar, minnen
och stämningar. Hon har också haft ett gynnsamt tillfälle att odla och
omhulda denna inre värld, då förhållandena fört henne bort från
hemlandets luftstreck och försatt henne i en till ras och sed främmande
omgivning. Här har hennes själ lärt sig lyssna till de »tysta röster»,
vilkas språk är lika universellt som musikens. Det är därför ej
överraskande att hennes senaste diktsamling, som tillägnats kärleksgudinnan,
bär prägel av ett tackoffer, mindre för dennas direkta gåvor än för det
skimmer dessa, en gång undfångna, de må heta sorg eller glädje, sprida
över hela livet. Vår tids kärlekslyrik har så ensidigt besjungit sinnenas
berusning, att en den svärmiska hänryckningens poesi, sådan som Jane
Gernandt-Claines, till en början förefaller som ett eko från våra
mormödrars ungdom. En närmare granskning därav skall dock uppdaga, att
förf. trots allt representerar en ny tids kvinna, vars kännemärke innerst
är medvetenhet om sitt eget väsen och dess krav. När hon sjunger:
Ack, Afrodite lär mig livet dyrka
och hälsa det som glöd och glans och styrka
i älskogs ljusomflutna solskensstund.
Men giv mig kraft att villigt allt försaka,
Allt, il ssars eld och yra famntags vaka
blott jag behåller drömmens rosenblund.
Eller när hon utropar:
Jag älskar honom, men vill stå allena
med drömmarne på mycket höga berg,
så är detta ej blott. poetiska fraser, utan uttryck för en sida i kvinnans
kärleksliv, lika outrotlig, som den är oförstådd av den sensuella
erotikens präster. Om, som det påståtts, det finnes kvinnor, för vilka mannen
intet annat är än nyckeln till moderskapets glädje, så är det lika säkert,
att också många funnits och finnas, vilka liksom förf. älska själva
kärleken, därför att den ger sol och rikedom och växt åt deras personliga
tanke- och drömliv. Det är därför hon känner sådan frändskap med de
kvinnor som i gångna tlder älskat, längtat och — diktat, ifrån en
Sapho till den lilla nunhan i Vadstena kloster. Hur fint och ömt tolkar
hon ej den senares stämning i en dikt som denna:
Mitt sinnes fägnad, hur lunden lyser
I klostergården mitt väsen fryser.
Var färdas du.denna solskensdag?
Går du och längtar, du liksom jag?
Ej kan jag skriva dig till. Min penna
i handen darrar en stund som denna
och hjärtat flyger uti mitt bröst .
Ack, att jag hörde din dyra röst...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
