Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
år njuta..den: för historiska arbeten i Sverige rätt sällsynta hedern av
en snabbt :;följande andra upplaga redan fått den yttre hallstämpeln på
att utgöra fängslande historisk läsning. Detta är sålunda fallet med
LOTTEN DAHLGRENS förtjusande familjearkivbearbetning En svensk
herrgårdssläkt (häftad 4 kr., inb. 5 kr. 23 öre). Den är grundad på
familjepapper i den familjen Weern tillhöriga gamla dalsländska bruksgården
Baldersnäs’ : arkiv och behandlar huvudsakligen medlemmar av släkterna
Weern och Uggla under de första årtiondena av förra århundradet. Bokens
snccés i: fjol var särdeles berättigad, ty denna familjekrönika med dess
många brev och brevutdrag ger en sällsport värdefull kulturhistorisk
skildring av svenskt herrgårdsliv för hundrå år sedan och lämnar
samtidigt en serie förträffliga porträttmedaljonger i ordmålning av de båda
Dalslandssläkternas inbördes befryndade medlemmar under den tid
skildringen omfattar. Inledningsvis går författarinnan även något tillbaka
i tiden och tecknar t. ex. den spekulative frihetstidsbrukspatronen
Leonard .Magnus Uggla, som gav sig själv det typiskt svenska vitsordet
»sparsamhet var sällan mitt yrke», samt hans svärson, de svenska
Weernarnes stamfader, den lika nationellt typiske, i Sverige naturaliserade
norrmannen Mathias Weern. Det är emellertid förnämligast om nästa
generation. av de båda släkterna krönikan rör sig, och författarinnan
ledsagar : därvid .med säker hand sina läsare genom ett porträttgalleri,
fullt av de mest tidskarakteristiska bilder och med släkttraditioner och
herrgårdsminnen i mängd anknutna till de gamla familjeporträtten.
Utförligast tecknas kanske Stina Hölphers, född Weern, »släktens krona»,
och ur hennes rika brevsamling lämnas till sist ett antal brev från rätt
många kända personer i hennes vidsträckta bekantskapskrets. Boken,
som är väl illustrerad med porträtt och Dalslandsvyer, egnar sig
utomordentligt väl till vad man plägar kalla »familjeläsning» och hör till de
bästa förvärv vår litteratur på detta område fått under senare år.
Åtskilligt tyngre, men även den fängslande och läsvärd är den av
SIGRID LEIJONHUFVUD efter Ellen Fries’ efterlämnade manuskript utgivna
adliga självbiografi från 1600-talet, som bär titeln Agneta Horns leverne
(häftad 3 kr. 25 öre, inb. 4 kr.). Ellen Fries fann den i Uppsala
universitetsbibliotek, använde några episoder i sina förträffliga »Teckningar
ur svenska adelns familjeliv», men hann aldng förverkliga sin avsikt att
utge dem i sammanhängande följd. Detta har nu Sigrid Leijonhufvud
gjort, i moderniserad stavning bibehållande de gamla ordformerna. Hon
har även tillfogat några korta biografiska notiser om självbiografiens
författarinna. Agneta Horn var fältherren Gustaf Horns dotter och Axel
Oxenstiernas dotterdotter. Det är sitt hemliv från spädare ålder och
till sitt 23:dje år hon rättframt och levande skildrar, och därvid lämnas
många värdefulla bidrag till kännedomen även om morfaderns och faderns
personligheter samt om de kraftfulla kvinnonaturer, bland vilka den unga
flickan växte upp. Man får även göra bekantskap med hennes 1656
under Karl Gustafs polska fälttåg avlidne make, krigaren Lars Cruus,
och till sist lämnar utgivarinnan en kort men livfull skildring av Agneta
Horns senare öden. Det är alltför ofta endast de yttre sidorna av
en gången tids kultur, som framhävas i historiska skildringar från svunna
dagar. Här däremot får man en värdefull inblick i vardagslivet, och
man följer med livligt deltagande, huru Agneta Horn skildrar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
