Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 144 —
Den sewasete 8. k. Vasasagan, kritiska studier (häft. 50 öre). Lugnt
och sakligt framställes här vad en grundlig historisk utredning kommit
till för resultat rörande den mångomtalade »Helga de la Braches»
fantastiska anspråk på att ha varit en äkta »Vasaprinsessa», dotter till Gustav
IV Adolf och drottning Fredrika. Som en måhända välbehövlig motvikt
mot denna besynnerliga sägens inverkan på en okritisk allmänhet
förtjänar riksarkivarien Hildebrands i dagspressen ursprungligen publicerade
studie att spridas och läsas. Den gör ej anspråk på att »lösa
DelaBrache-mysteriet», men den framlägger i övertygande ton och i strängt
historisk bevisföring synnerligen vägande argument för att kvinnan i
fråga åtminstone ej var den förföljda kungadotter hon en tid giek och
gällde för även i hovkretsar för att sedan, långt efter sin död, till de
ivrigaste förfäktarne av sin »legitima» rätt erhålla dynastifientliga
socialdemokrater.
+ k
:
å
Till sist några få rader om de reseskildringar, som utkommit i höst.
Hedersrummet tillkommer härvid naturligtvis Sven Hedins omfångsrika
bok Över lamd till Indien (inb. i 2 bd. 22 kr. 50 öre). Den kan
betraktas som en inledning till hans »Transhimalaya», då han ju här
skildrar sin resa genom Persien och Beluchistan ut till Indien omedelbart
innan han från Simla fördjupade sig i de tibetanska obygderna.
Lejonparten av boken är ägnad åt författarens färd genom öknarna i östra
Persien, särskilt den förut rätt litet kända saltöknen Kevir. Författaren
själv talar ursäktande om att öknens livlöshet så att säga smittat av sig
på skildringen, något som nog är en anspråkslös överdrift, även om man
måste erkänna, att ökenfärdskrönikan i längden blir något enformig.
Desto livligare äro bokens första partier, där Hedin med vanlig verve
herättar sina äventyr under färden från Batum och genom de till följd
av storstrejksoroligheter och allmän anarki för mindre energiska resande
nästan ofarbara gränstrakterna av Kaukasien och Armenien. Arbetet är
synnerligen rikt illustrerat med präktiga fotografier och ett stort antal
värdefulla blyertsteckningar av författaren själv, mest porträtthuvuden.
föreställande folktyper i de byar och städer Hedin passerade under vägen
från Teheran till Nuschki, Indian-Beluchistan-järnvägens yttersta punkt
västerut och målet för den järnväg »över land till Indien», om vars
projekterande just nu artiklar överflöda i utländska tidningar. Av
folklivet i de trakter Hedin passerar visar han sig här som alltid vara en
skarp iakttagare, och de bibliotek, som redan äga hans »Transhimalaya»
kunna säkerligen hos sina läsare påräkna samma intresse för den
persiska resekrönikan som för skildringen av färdens senare faser i
»vildåsnans och den vilda jakens land».
Det finnes vissa likhetspunkter, både i fråga om starka och svaga
sidor, mellan Sven Hedin och THEODORE RoosEVELT, en analogi, på vilken
här ej är platsen att närmare ingå, men som ovillkorligen framställer
sig. för den, som efter vartannat genomögnat Hedins persiska
ökenfärdsbhok och Roosevelts skildring av sina jakter i Afrikas urskogar.
Roosevelts På afrikanska jaktstigar (häft. 10 kr.) är ett arbete, vars allmänna
art genom skildringar och omdömen i dagspressen torde vara ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
