Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1855 —
alls ’tagit skada av det pansar av självrådighet och trots mot allt
konventionellt, som hennes yrke och ensamhet tvingat henne att påtaga.
Pennskaftets pigga temperament är säkerligen, vad den kvinnliga
rösträttssaken i Sverige beträffar, lika mycket »en Guds gåva», som,
enligt henne själv, »en vaeker rösträttskvinna» är det. Vilket emellertid
icke hindrar att de av livets allvar märkta och mognade kvinnorna måste
utgöra rörelsens kärntrupp. Av sådana möter man i boken många, mer
eller mindre naturtroget skildrade, och: utan tvivel skall den vackra
solidaritetskänsla och arbetsentusiasm, som besjäla dessa förkämpar för
kvinnans friare och värdigare ställning i samhället, och som här för
första gången i svensk skönlitteratur behandlats av en förstående penna,
ändra mången läsares förut likgiltiga eller skeva syn på den kvinnliga
rösträttskampen.
Men rösträtten är visst icke bokens hela innehåll, man lär också
känna Pennskaftets kärlekshistoria och en hel del sådana funderingar
om kärleken och arbetet, kärleken och självständigheten m. m., vilka
endast kunna alstras av ett lika ömhetsträngtande som stolt och
självmedvetet modärnt flickhjärta. C. v. K.
K. G. Ossian-Nilsson. Havet. (Alb. Bonniers förlag. Pris 3: 75).
Den svenska litteraturen har under de två senaste åren gripits av
socialt intresse. Det var icke rmånga år sedan K. G. Ossian-Nilssons
första roman såg ljuset, och nu ligger redan hans tredje roman, Havet,
färdig. Det är en samhällsroman, som rör sig kring det stora problemet
om under- och överklassen, med händelsen tagen från en sydsvensk stad
under fjoalårets storsträjksdagar.
Den handlar om en ung journalist, Eskil Hagen, som skriver ett
skandalreferat, ’Trimalchios gästabud, över en uppkomlings’ balbjudning
och får avsked på grått papper från tidningen. Han tvekar nu mellan
att gå in i ett socialistblad eller en högertidning och hamnar som
sekreterare hos en penningmatador, konsul Norrby. Han blir en medlem
av familjen och förs in i överklassen, denna klass, som han så hatade.
Nu utbryter storstrejken, och under det att hans hjärta blöder för
arbetarna, trälar han åt storkapitalisten på dennes kontor. Här kommer
han ått se storheten hos sin förman, pänningsuveränen, som är såsom
en fader för tusenden och giver bröd åt tusenden. Och nu öppnas även
hans ögon för verkligheten, och hans ideal får dödsstöten och ramlar.
Han bevistar ett möte på Folkets hus, där en talare, vars yttre var
modeprästens eller varietéartistens, uppträdde för preventivmedlen och i
ett av klasshat fyllt anförande framhöll att underklassen skulle icke
föda barn åt överklassen, utan denna kunde själv avla sina fabriksträlar
och sågverksoffer. På föredraget följde applåder och bravorop, men
Hagens barnatro på underklassen var bruten; han emigrerade.
Väl kommen på amerikaångaren, där han träffar en svensk-amerikan,
som förnekar sin svenskföddhet, ångrar han sig. Då kände han, vad
som var hans fädernesland. »Skam åt dem, som skämmas för Sverige»,
utropar han. Han ville hem för att arbeta för Sverige och svenskarne.
Det finnes i denna bok på bortåt 400 sidor flera verkligen
storslagna skildringar. Det är bilder från societeten, redaktionslokalen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
