Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• r
FOLKET OCH KONSTEN 85
arbetet för att upphäfva nöden försumma utvecklingen af
denna skönhetskänsla. De många, som redan nått öfver
nödens gräns, hafva äfven de en rätt: den att få sina
andliga behof tillgodosedda. Och dessutom: om man, med
afseende å t. ex. bostäder, lyckades gifva arbetarna hvad
de efterlängta af sol, luft, färgglädje och prydlighet, då
skulle arbetsklassens sedliga och sanitära ståndpunkt höjas
och därmed nöden — framför allt den nöd, superiet
framkallar — aftaga. En förbättrarinna af Londons arbetarhem
berättar, att hon första veckan förmådde hustrurna att skura
trappan, den andra rummet, den tredje att tvätta fönstret,
den fjärde att sätta upp en gardinkappa och en blomkruka.
Först därefter började hon tala med männen om nykterhet.
De inre förhållandena påverkas i hög grad af de yttre.
Samma person uppträder t. ex. värdigare och finare i en
smakfull och ren dräkt än i en ful och smutsig. Den, som
möter det harmoniska, det vackra i sin omgifning, röner
omedvetet inflytande däraf i sitt väsen som i sina känslor.
Skönheten i naturen och konsten kan gifva röda färgstänk
åt den mest hvardagsgråa omgifning! Men skönheten
mångfaldigar ej blott våra glädjeämnen, den stegrar äfven våra
arbetskrafter. Konstsinnet är ett sjätte sinne, och den, som
ej äger det, är beröfvad lika mycket af lifvets njutningar
som den blinde. Lyckligtvis slumrar konstsinnet
outveckladt hos de flesta människor, och de, som alldeles sakna
det, äro lika ovanliga som de blindfödda. Men liksom de
flesta förlorat synen genom tidig vanvård eller genom
olyckor, förloras eller .förslöas konstsinnet hos de flesta genom
att de uppväxa och arbeta i fattiga, smutsiga kyffen och
verkstäder. Eller också fostras och lefva de omgifna af
grannlåtskram. Det är förunderligt, att man alltjämt låter
ungdomen af alla klasser tillbringa många år inom skolsalar,
där den gråa ledsamheten drifver en till förtviflan inom en
timma! Medan man t. ex. i Uppsala nya universitetshus
dyrbart, fast ej vackert, utsmyckat konsistoriernas och
fakulteternas salar — tillfälliga samlingsrum för personer, hvilkas
smak redan är afgjord — låter man ungdomen dag efter
dag sitta mellan skiffergrå väggar på afskyvärdt fula och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
