Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 FOLKBILDNINGSARBETET
hetssinnets odling afser äfven landsortsstäderna. Ju större
dessa äro, dess mer gäller om dem, att den allra viktigaste
delen af skönhetssinnets uppfostran där försummas, emedan
hela stadsbilden och stadsbons hus danas under
hänsynslöshet för det skönas — och därigenom äfven för det
verkligt ändamålsenligas — kraf. Våra arkitekter — liksom
utlandets — taga nu allt oftare till ordet i detta ämne.
Ett af de senaste inläggen från detta håll skedde
genom ett föredrag af arkitekten Hedlund, som framhöll den
nuvarande gatuarkitekturens olidliga tråkighet, en tråkighet,
som har sin orsak däri, att det ej är individer som bygga
för individuella behof utan opersonliga företeelser i form af
byggmästarfirmor och kapitalister, som tillverka
genomsnittsbostäder på lager, där bostadsinnehafvaren måste ordna sig
efter bostaden, i stället för att denna borde ordnas efter
innehafvaren. Så skedde det i de gamla borgarhusen, som alla
talade sitt eget språk om aldrig så enkelt, och detta är
orsaken att man glades, då man går på gamla gator, där
sådana hus ännu kvarstå.
Arkitekten Hedlund framhöll vidare, att nutidens
»spekulationshus» dels ha för många fönster, dels fönster hvilkas
rader göra språng upp och ned af brist på samverkan
mellan de byggande. Däremot får gatan en alldeles enformig
taklinje, emedan man vill utnyttja hvar tum, som
byggnadsordningen medger på höjden; vidare föredrar man
byggnadsämnen, som ge släta och blanka ytor, medan endast
färgskiftningar och små ojämnheter i ytan ger denna lif, och
slutligen att hvart hus bygges för att själf ståta men utan
hänsyn till grannskap eller gatuperspektiv.
Och på grund af allt detta kan ingen grannlåt hindra,
att dessa hus stå på jämnstrukenhetens låga plan. Från
denna kritik af det yttre, öfvergick arkitekten Hedlund till
räfsten med det inre och gaf af detta följande skildring,
hvars sanning hvarje stadsbo kan intyga:
Hur äro de inrättade, dessa massvis tillkomna
genomsnittsbostäder om 5 å 6 rum, afsedda för enkelt borgerligt
folk? »Förmak», kabinett» och den oundvikliga »salongen»
för att ej tala om »rökrum» och liknande ståtrum breda ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
