Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. J. N.
§. 1.
At et rikes välfärd förnämligast beror
på invånarenas myckenhet, lärer
någon så mycket mindre kunna neka,
som et sundt förnuft[1], de
trovärdaste mäns vitnesbörd[2] och en viss
förfarenhet [3] nogsamt bestyrka denna satz.
[1] Såsom det är omöjeligit at befordra et lands
välfärd, utan hvarjehanda nyttiga näringsfång, så kunna
desse intet sättas igång, utan en tilräckelig myckenhet af folk.
Detta vitnar tilfullo Sir WILLIAM TEMPLE, då han
uti sin Essay upon the advancement of trade in Ireland
skrifver: The true and natural ground of trade and riches, is
number of people, in proportion to the compass of ground they
inhabit; samt straxt derpå: The want of trade in Ireland
proceeds from the want of people, se dess works T. 1. p. 110.
Likaledes säger d’AVENANT uti sin Essay upon ways and
means of supplying the War: at hvarest folcket är talrikt där
äro handaslögder i gång och åtgång af inländsk afwel, der är
välde och handel, och der upodlas landet och räntorne
tilväxa, se Prof. BERCHS sätt at igenom Politisk Arithmetica
utröna länders och rikens hushållning p. 60. Ty antingen skal
i brist af det senare, en del af näringsfången ligga under
samt aldeles försummas, eller ock illa skötas och
handhafvas. Deremot, hvarest folkrikhet är, der hielpa alla
näringsmedel sig sielfve, allenast Öfverhetens öma vård och
visa anordnande tilkommer; ja, tilfällen til näringar yppa sig
i proportion efter folkets förökelse; jämför härmed hvad
Prof. BERCH säger uti sin inledning til allmänna
hushållningen, cap. 2. §. §. 8. 9. En rätt hushållning och tilräckelig
myckenhet af folk, böra altså hielpas åt at giöra et land
sällt och lycksaligt. En försiktig hushållning allena, kan
väl något lindra den svåra känning man har af folkbristen;
men at likväl de fläste olägenheter blifva qvar, lärer hvar
och en eftertänksam finna. Naturen är väl en gifmild
moder; men emedan vi efter Skaparens befallning skola föda
oss i vårt anletes svett, så fordrar hon af oss flit och
arbete. Men at få arbeten i gång, som äro vidsträckte och
af stora påfölgder, det kan omöjeligen ske utan myckenhet
af arbetare.
[2] Ehuruväl den heliga Skrifts utlåtande uti detta
mål, hvilket således lyder i Salom. Ordspråksboks XIV. cap.
28. vers. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans
härlighet men der litet folk är, det giör en Herra blödig,
kunde giöra tilfyllest at bevisa sanningen af mitt påstående;
vill jag dock til så mycket närmare uplysning, framdraga
några fullgiltiga mäns meningar derom. Således kommer
SAAVEDRA fullkomligen öfwerens med mig, då han i sin
Idea Princips Christiano-Politici 66, Symb. p. 538. säger:
Regnorum robur in subditorum multitudine & copia consistit. Qui
iis abundat pra aliis, is major princeps est, non qui plures
status numerat: hi namque seipsis neque tueri se possunt, neque
effendere alios, sed per suos incolas, in quibus unicum &
firmissimum illorum ornamentum est positum. Likaledes LAU
uti einrichtung der intraden cap. 1. §. 1. In der menge des
volcks wurtzelt sich die macht und reichthum eines Staats.
Jämför härmed hvad SÜSSMILCH skrifver, då han uti Göttl.
Ordnung menschl. geschl. och dedication til Konungen i Preussen
talar om denne sin bok sålunda: “Es sind hierinnen
einige grunde und mittel, sowohl als die hindernisse der
bevölkerung eines lands erhalten, darauf die macht und
reichthum eines Staats beruhet. En tilbörlig myckenhet
af folk, säger Herr ÖfverDirecteuren FAGGOT i sin
tractat om Svenska Landtbrukets hinder och hjelp, p. 49. är
et lands förnämsta egendom; ty lagen, agan och
hushållningen kunna giöra dem spakfärdiga och arbetsamma
til et Rikes sällhet och välmåga; men om folkets ökning
ei främjes, jag vil ei säga hindras, så är det fåfängt at
söka et rikes upkomst genom folkets dygd och flit.“
Följande ord uti Fransyska version af Ängelska Spectator 2:dra
delen 4:de disc. förtiena äfven at anföras: La richesse d’un
païs consiste plûtot dans le nombre des habitans & le
commerce que dans l’étendue des terres. Och sedermera: Le
moindre sujet vaut tous les ans au Prince plus de dix Chelins, &
ainsi par la perte de chaque ancien sujet, ou l’aequisition
d’un nouveau, il perd ou gagne cette somme.
[3] Hvad för en annan orsak bör, näst Guds nåd och
välsignelse, gifvas til Israëliternas makt och välmåga, under
Davids och Salomons regering, än deras stora myckenhet?
Den kunde ei annat än vara grannarne til skräck.
Likaledes ligger hufvudorsaken til Chinesiska folkets makt och
rikedom uti dess talrikhet, som bestiger sig til 200.
millioner uti et land som är föga mera än 5 gångor så stort som
Sverige; derföre tro de sig vara, och äro äfven i vist
afseende, det lyckligaste folk i verlden, jämför Kongl. Sv.
Vetensk. Acad. Handl. första qvart. för år 1755. pag. 8.
Tvertom, lärer ingen egenteligare orsak finnas til Athens
undergång, än dess huglöshet at befrämja folkets tilväxt,
se Hollströms disp. under Prof. BRINGS Præs. de multitudine
incolarum fundamento felicitatis civitis, p. 8. §. 4 . Deruti
voro Athenienserne sig sielfve olike. De lefva uti et
odödeligit minne för sina visa lagar. Athen var fordom
vetenskapers och konsters egenteliga hemvist. Men så
mycket loford och förundran Athenienserne förtiena för desse
omständigheters skul, få mycken last förtiena de för sin
ringa omsorg at giöra sitt land folkrikt. Ty de voro så
sparsamme på privilegier och andre nyttige inrättningar, at
de, långt ifrån at locka folk til sig, skrämde dem aldeles
bort, och giorde äfven dem missnögde, som redan voro
under deras herravälde. Men Romarena voro försiktigare.
De vinlade sig om at befrämja folkrikheten genom
hvarjehanda nyttiga inrättningar. De antogo sine öfvervundne
fiender mästedels til medborgare. Quid aliua exitio
Lacedæmoniis & Atheniensibus fuit quamquam armis pollerent, nisi
quod victos pro alienigenis arcebant; at conditor noster
Romulus tantum sapientia valuit, ut plerosqve populos eodem die
hostes dein cives haberet, säger CLAUDIUS hos TACIT.
annal. l. 2. c. 8. p. 249. Genom sådane och dylike medel
vunno Romarena den högd i makt och styrka, til hvilken föga
något rike i verlden ännu stigit. (Jag håller för onödigt
at här andraga desse medel, emedan de, med ganska stor
behagelighet och hvarjehanda sinrika betraktelser, finnas
anförde uti L’Esprit des loix 2. Tom. 23 bok. 21. cap; dock skola
någre af de samme nedanföre vid tilfälle blifva inryckte).
Romerska Riket var i sitt högsta välstånd, då inbyggarenas
antal var som störst, och besteg sig i staden Rom allena til
14. millioner, om vi häruti skole lita på VOSSIUS. Men
låtom oss gå närmare til våra tider. Spaniens makt var
ganska stor under FERDINANDI CATHOLICI, CARL d.
V:tes och början af PHILIP d. II:dras regering. Spanien
kunde då fägna sig af vidsträckta och, hvad mera är,
folkrika länder. Detta vitnar BOTERUS, då han uti sin bok
de præcip. rebuspubl. c. 27. p. 162. säger: Ab orbe condito,
nulli imperatorum, regum vel principum, majus imperium
obtigit eo, quo PHILIPPUS Indiarum & Hispaniarum Rex
potitur, maxime cum Lusitanid regnum postremo sit adjectum;
han tyckes dock tämmeligen hafva skurit i växten. Men
då dess makt var som störst, miste Spanien ganska mycket
af sit forna sken. PHILIPPUS d. II:dre uträttade, genom
sina baksatta anstalter och förvända försiktighet, bland
annat så mycket, at förenta Nederland afskuddade sig det
Spanska oket. (Man bör dock ej skiuta hela skulden på
PHILIPPUS, ty ännu flere orsaker voro til Spaniens
aftagande, som kunna läsas uti PUFENDORFS introd. ad hist.
præcip. Stat. Eur. cap. 2. p. 88. §. 11. samt MEZERAY abr.
de l’hist. de France T. 2. p. 184.) Sedermera började den
Spanska makten alt mer och mer tyna af, besynnerligen
som Konungarne sielfva, tycktes mera vinlägga sig om at
minska, än at öka folkhopen, se Hollströms Disputat. de
multitudine Incol. &c. §. 6. p. 11. FERDINANDUS
CATHOLICUS föregeck redan på sin tid de andre med sit
exempel, då han lät utdrifva många tusende Moriska och
Judiska familier utur Spanien, jämför PUFENDORF l. c.
p. 71. samt VAYRAC état présent de l’Espagne, bok. 2. p.
46. Desse förde ut med sig otaliga rikedomar, och
giorde at stora lands-tracter blefvo lämnade öde.
FERDINANDI fotspår fölgde PHILIPPUS d. III:die, då han år
1609. utdref 900000. Morer. Men då Spaniens
undergång tycktes vara oundvikelig, begynte det åter at repa sig,
sedan Regenterne blefvo hogade, at, igenom hvarjehanda
visa inrättningar, befordra folkets tilväxt. Ja, det steg
sedermera til den högd, at Auctor til boken kallad état
politique de l’Europe, Tom. 1. p. 125. säger: Quoique l’Espagne
ait perdu depuis la paix de Rysvik, elle est neántmoins plus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:30:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folkbrist/0005.html
