Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinna lindring vänder man sig till sådana personer,
som anses bättre än andra känna till de
öfvermänskliga andemakterna, och den kurmetod dessa
använda har i större eller mindre grad karakteren
af en besvärjelse. Det händer, att trollmannen
begagnar utom ceremonierna hvarjehanda läkemedel, men
som dessa merendels väljas icke efter bekantskap med
sjukdomens art och kroppens behof, inses lätt, huru
skadlig en sådan behandling kan vara. Detta har
ock i väsentlig mon bidragit till de s. k.
naturfolkens utdöende.
Den andemakt, som tagit den sjuke i besittning,
kan vara en i och for sig god, hvilken vill genom
lidande straffa människan för något ondt hon
begått. Där en sådan tro herrskade, vågade man icke
göra något till den sjukes lisa, emedan man
fruktade att därmed förbiyta sig mot den hämnande
guden. Af denna anledning och icke af ren
grymhet äro mångenstädes de sjuka föremål för mycken
vanvårdnad. På Taheiti öfverlemnade man vanligen
de sjuka åt deras öde, och dref dem undan från
boplatserna; ville man dem väl, bad man för dem till
guden, under hvars makt de voro hemfallna,
uppförde åt dem vid en aflägsen strand en koja af
palmblad och försåg dem sparsamt med föda.
Rädslan för den straffande guden kunde gå ända
därhän, att man ansåg sig böra understödja honom i
hans verk genom att påskynda döden eller ock
ville man därmed skydda sig för de menliga följder
beröringen med de besatta kunde medföra. Vissa
kafferstammar flytta ut i det fria den sjuke, om
hvilkens vederfående man icke hyser hopp, på det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>