Folkens tro om sina döda / 52 (1874) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äfven sedan man upphörde härmed, bevarar man minnet
af det gamla bruket genom att invid grafven
uppresa en kanot; så sker t. ex. på Nya Seland.

Dessa bruk äro för oss af största intresse,
emedan de bidraga till förklaringen af flere grafseder
hos våra egna fäder. När Balder var död, lades han
i sitt skepp och brändes med detta. När vikingen
Hake, som hade inkräktat Svearnas land, blifvit
dödligt sårad i striden mot Järund af Ynglingaätt, lät
han lägga sig, de döda och vapnen på sitt skepp;
styret lades i lag, seglen hissades, eld tändes i ett
å skeppet uppstapladt bål. Vinden fattade i seglet,
och skeppet for lågande ut på hafvet. Och blef detta
sedan vida prisadt, heter det i Ynglingasagan.

Bild 4. Stenskepp på Öland.

Vid Ulltuna fann man för snart tjugo år sedan
uti en graf den döde med vapen och redskap, med
kittel och mat, liggande i sin farkost. Andra sådana
båtfynd äro gjorda i Norge. Det är möjligt, att de
nitnaglar, som man ofta hittar i vår yngre
järnålders grafvar, utgöra de sista minnena af detta
grafskick. Dessa naglar äro ofta få och ligga så
oredigt, att man åtminstone i de flesta fall svårligen
kan antaga, att de sutit uti ett i grafven nedlagdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>