- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
60

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leddes ned af en nära frände eller en trogen
tjenare. Det är ett symboliskt offrande af hustrun, lika
väl som lifhästen, hvilken leddes i vår senast aflidna
konungs liktåg, var en genom många kristna
århundraden bevarad symbol af de forna hästoffren vid
grafven. Qvakeoltherna eller Qvokiltherna i
nordvestra Amerika fordra, att hustrun skall luta sitt
hufvud mot mannens lik, medan bålet antändes, men när
lågorna taga öfverhanden, ryckes hon dän, och hon
måste sedan i tre års tid föra med sig mannens
aska.[1] Osseterna i Kaukasus nöja sig med att leda
enkan och lifhästen tre gånger kring bålet, och
därefter må ingen äkta enkan eller bestiga hästen:
de få visserligen lefva, men de tillhöra den döde.
Japaneser och Kineser — se vidare längre fram —
offra bilder af människor.

Att de offrade människornas andar skulle följa
den döde på färden till de dödas land, är naturligt.
Naturfolken tro äfven på tillvaran af en djursjäl och
anse denna allenast till graden skilja sig från
människans. Därför kunna äfven djuren följa till
själarnas land. Eskimoerna offra en hund vid ett barns
graf, på det detta skall få en vägvisare under sin
vandring. I samma stenåldersgraf i Skåne, där jag
fann qvarlefvorna af grafmåltiden — enstaka, delvis
klufna ben af häst, nötboskap, får och svin —
hittade jag ett helt skelett af en hund, som således
icke hade blifvit dödad för att ätas, utan helt visst
för att vara ledsagare på färden. Aztekerna brände
eller begrofvo jämte den döde en hund med ett
bomullssnöre om halsen; äfven denne hade en


[1] Nästan ordagrant detsamma berättas om Takhali-Indianerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:31:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folketstro/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free