Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att säga: det ar mänskligt att tro den döde
behöfva ett hus, att tro den, efter sinnenas
vittnesbörd liflösa, kroppen ega samma behof som den
lefvande människan.
Men den döde, som man tror vara lefvande,
behöfver icke allenast bostad. För den första tiden
åtminstone behöfver han föda, äfvensom medlen att för
framtiden förskaffa sig henne. Allmänt mänsklig är ock
seden att i grafven insätta mat, att däri nedlägga redskap
och vapen. Afrikanska stammar, som sökt lösa den
förut påpekade motsägelsen, att själen går bort från
kroppen, och att kroppen det oaktadt förses med
medel till sitt uppehälle, antaga, att själen vid vissa
tider och med förkärlek besöker den plats, där
kroppen blifvit jordad. De hänga därför den dödes
vapen öfver grafven, t. ex. på en trädstam, där de
äro beqvämare till hands för den återvändande
anden.
Att man anser den döde fortfarande hafva
samma behof, och att man i allmänhet anser lifvet efter
döden vara lifvet före döden likt och i följd däraf
icke med synnerlig fruktan eller med någon djupare
känsla betraktar dödsöfvergången, kunna vi se af
de mångenstädes förekommande offren, om hvilka
redan blifvit taladt, offren af människor samt af
vapen och redskap.
I stället för en fullständig samling af redskap
och vapen, som den döde kunde behöfva, nedlade
man stundom allenast några få, som skulle
representera det hela. Ibland fick den döde med sig
allenast något för honom, hans stånd eller hans kön
betecknande, mannen kanske ett vapen, qvinnan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
