Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfva upprepas. Liksom larerna hålla sig
bolvättarna hälst i närheten af eldstaden, och man
offrade åt dem. Värendsbonden, berättar
Hyltén-Cavallius, styckar icke en brödkaka eller en ost utan
att först med knifven hafva afskurit en tunn skifva
af kanten; annorstädes hade man samma sed och
kastade därjämte den afskurna brödkanten på
golfvet »till go-nisses[1] föda». Likaledes var det fordom
flerestädes sed att om högtidsqvällarna sätta ut en
skål med mat åt vätten. Äfven antog man, att den
familjen skyddande anden bodde i ett invid gården
växande träd, det s. k. vårdträdet, vid hvilket man
bad och offrade. Vi hafva förut sett, att de aflidnes
andar tänktes gå in i träd och i dem fortlefva.
Romarnas personliga genius har sin
motsvarighet i den nordiska folktrons följa (fylgja), i den
svenska sägnens vård eller vålnad. Båda äro
dubbelgångare af människans själ, de röra sig utom
människan, skydda henne och äro vanligen
osynliga.[2] När de visa sig, är det ibland som
människor, ibland som djur. Det säges ock, att
vården visar sig som ett ljus, litet, men klart tindrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
