Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De korslagda armarnas kamp. Milstolpar i Sverges Fackföreningsrörelses Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köparna. Den s. k. arbetsfredslagstiftningen har alltså i
riksdagen behandlats ett dussintal gånger och står ännu, 1926—27,
jämte problemet om den fackliga enheten samt kampen mot
strejkbrytarna och deras skyddskår fascisterna såsom den
mest brännande frågan för rörelsens radikala element.
Omkring hälften av Sverges arbetare torde år 1927 vara
fackligt organiserade. Och detta är, jämfört med flertalet
andra länder, en ganska hög siffra.
För mera teoretiskt intresserade läsare kan nämnas, att
fackföreningsrörelsen i Sverge upptagits till kritisk
granskning i utländsk ekonomisk litteratur. I den tyska skriftserien
Världshushållningens problem, som utges av Institutet för
världsekonomisk forskning vid universitetet i Kiel, har dr
R. Heberle bidragit med ”Zur Geschichte der
Arbeiterbe-wegung in Schweden” (Jena 1925). Granskaren påtalar
fackföreningsrörelsens organisatoriska oklarhet, särskilt att
föreningarna såsom grundorganisationer för politiskt parti aldrig
fått sig anvisade motsvariga ”särskilda uppgifter” (politisk
kampplikt). Vidare kritiseras den fackliga splittringen i ej
mindre än 4—5 riktningar: en konservativ minoritet inom
de äldsta fackförbunden, en reformistisk majoritet
(industri-förbundsprincipens företrädare, härskande riktning inom
Landsorganisationen, i politiskt hänseende liksom förenämnda
riktning övervägande socialdemokrater), en revolutionär
facklig opposition (övervägande kommunister), en kommunistiskt
påverkad minoritet bland syndikalisterna samt en
anarkosyn-dikalistisk riktning. Gränslinjerna mellan de olika
tendenserna kan enligt förf. dock icke skarpt urskiljas. Slutligen
framhålles, att arbetarrörelsen i sin helhet (både den politiska
och fackliga) saknar egna, i landets och folkets särskilda
karaktär grundade åskådningar om folkhushåll och samhälle.
Detta erkände, heter det, även vissa arbetarledare, av vilka
en på frågan om den svenska arbetarrörelsens idéutveckling
leende svarade: ”Här har vi inga idéer! Vi är inte så
teoretiska som de tyska socialisterna.”
Ar 1846
bildades Typografiska föreningen i Stockholm, betecknad som Sverges
första fackförening, ehuru ännu egentligen endast ett ”gesällskap” för
nytta, nöje, upplysning och moral.
1850
bildade redaktören F. T. Borg i Stockholm efter danskt och norskt
föredöme den första arbetareföreningen ”för dryftande av gemensamma
angelägenheter”. Efterföljdes av föreningar i Göteborg o. a. orter, men
upphörde omkr. 1860.
1860-talet
tillförde oss från Tyskland det engelska ordet strike (strejk). Det
likaledes engelska ordet lockout (utestängning) inkom något senare.
Bildande av arbetarföreningar till namnet. Initiativtagare voro libe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
