Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IATTERA TURSPEGEL
Generationer.
PHYLLIS BENTLEY: Från
fäder är det kommet. Övers,
från eng. av Louis Renner.
Tiden. Kr. 8: 50, inb. 10: 75.
Var och en som läst den för några år
sedan utkomna "Arv" av Phyllis Bentley
måste med spänning gripa sig an detta
hennes sista stora verk. Skall denna nya,
lika tjocka bok fängsla en på samma sätt
från första sidan till den sista?
Tidningsreklamen i England och Sverige
säger: "bättre än Arv". Man far ta sadana
omdömen med försiktighet, ty oavsett
läsarens subjektiva inställning till själva
ämnet kan en roman värderas ur många
synpunkter. Må det därför tillåtas mig
att göra några jämförelser mellan de två
böckerna.
I dem båda finner vi en genialisk
förmåga att skildra människor — inte
endast individuellt utan även deras
sammanhang med varandra och med
tidsproblemen. — Vi finner samma sakliga,
aktuella sätt att skriva historia, så att
den tidens problem blir våra egna. Vi
finner alltid viljan att ge rättvisa åt alla
parter, att se sanningen i alla
förhållanden. Stilen är på samma gång djärvt
rättfram och måttfull, behärskad.
Men i "Arv" är berättelsen raskare,
spänningen kanske större, det spelas mer
på känslor än i den senare boken. Denna
åter är en skildring av ännu större bredd,
grundlighet, mångsidighet i problemen
— handlingen spänner här över en
generation, medan "Arv" behandlar ett
halvt dussin, — och av mer
intellektuell skärpa. Värdet ligger ofta i
detaljerna, så belysande och psykologiskt
skarpsynta, ja, man kan säga att det just är i
detaljerna som författarinnan ger det
mesta av sin livssyn, sin objektivitet, sin
"tendens". Det är därför en bok som
"Från fäder är det kommet" inte bör
hastas igenom utan läsas långsamt och
begrundas. Det finns många sidor där
som skulle duga som inledning till
diskussion i en cirkel.
För att ännu en gång återkomma till
"Arv" är kompositionen där bättre
avvägd, enklare och mera storstilad än här,
beroende på att i "Arv" intresset
koncentreras kring en enda sak:
klädesindustriens utveckling under 1800-talet med
särskild tanke på förhållandet mellan
arbetare och arbetsgivare. I "Från fäder
är det kommet" går historien om
klädesfabrikationen vidare — den börjar på
90-talet och för fram till våra dagar -—
men den är knappast längre det centrala,
även om huvudfamiljens hela levnads-
standard i hög grad är beroende av deras
fabrik. Här trängas så många andra
problem, politiska och sociala, ja, det finns
väl knappt en enda betydande fråga i
Englands offentliga liv under denna tid
som inte blir indragen i sammanhanget.
Men det finns dessutom alla dessa
privata utvecklingsproblem hos
huvudpersonerna, främst då Lauras kamp för sitt
konstnärsskap, vilken är skildrad med så
sant mänskliga färger, att man
misstänker den legat författarinnan varmast om
hjärtat av alltsammans. Det är närmast
hennes personliga konst det gäller, men
därunder ligger hela kvinnosläktets kamp
för frigörelse och rätt till arbete. Och
allt utvecklas i gammal gedigen engelsk
hemmiljö. Kanske någon tycker man får
för mycket av hemmiljö och utförliga
barndomsskildringar i början av boken
—- smaken är olika — men ingenting här
är betydelselöst; man måste känna dessa
personers barndom för att inse, att de
måste reagera så och så, när de blir
äldre, och man måste förstå personerna för
att förstå tiden. Dessa personer
symbolisera mer eller mindre olika
livsåskådningar och politiska riktningar, men de
är på samma gång högst mänskliga.
Mittpersonen är Laura. Hon upplever i sin
egen utveckling tidens alla skiftningar
och tänker och känner därvid så, som
hennes fina, sanningsälskande natur, så
tapper i ali sin mänskliga rädsla, måste
tänka och känna. Våra dagars unga
kvinna må finna fel hos henne, men hon
ska ju inte föreställa "idealkvinnan", inte
heller bara "Laura" i en roman, utan
"människan" i sin tid.
Det hela blir mycket av
generationsproblem. Enligt författarinnan skulle
den ena generationen alis inte kunna
förstå den andra. En ny generation gör
uppror mot närmaste föregående, men
det sorgliga med Lauras är att den aldrig
riktigt tycks fått härska. När den
äntligen med oändligt tålamod lyckats göra
sig fri från det gamla och skapat sig en
viss självständighet, hotas redan dess
ställning av nya anstormande makter,
kommunism och fascism. Och just
därför att aktning för andras åsikter ingår
i Lauras tänkesätt, ger hon plats bredvid
sig för den nya generationen. — Mycket
större intresse ägnas emellertid åt den
föregående, den victorianska tidsandan.
På ett enastående träffande sätt blottar
författarinnan själva livsnerven i den
gamla borgerliga materialismen. Jag
citerar boken (sid. 126): "Livet var för
dem inget annat än ett oändligt vårdande
av ägodelar, världen var en
förvaringsplats för älskade materiella ting bland
vilka mänskliga själar tittade fram och
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
