Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ DIKTARINNOR
hon gav oss den lycka och den
tillfredsställelse som man känner med
målaren av ett lyckat porträtt: —
Sådan såg jag ut i mina bästa
stunder — sådan skall jag gå till
eftervärlden i ett stort konstverk! Och
tacksamheten värmer ens hjärta ...
Agnes von Krusenstjerna var en
helt annan diktartyp, ehuru inte
mindre äkta eller mindre begåvad.
Hon var forskaren och
sanningssökaren, som ger sig ut bland de
ohyggligt intressanta människorna
för att ta reda på hur de egentligen
är beskaffade. Hon hade ingen
lärarinneexamen, ingen moralkodex
att gå efter, hon hade bara känslan
för det goda och det onda — men
den sammanföll underligt nog inte
med var mans åsikt, och ingalunda
kunde man skicka ut ett barn i
hennes diktvärld, ty det kunde komma
hem och göra sin mamma
besvärliga frågor. Hela den värld som
omgav henne tog hon upp till
skärskådande, omutligt skildrade hon hur
dess invånare reagerade. Hon valde
inte deras problem efter gamla
sagomönster eller översteprästerliga
recept, hon kunde inte säga hur de
skulle vara eller vilka problem de
borde befatta sig med ... Och så
följde hon dem in i det otillåtna
och förbjudna, hon märkte inte
vägvisarskylten som borde ha talat
om för henne hur mänskligheten
ville ha det, hon följde sin
ohämmade vetgirighet över stock och sten
— och hon slog sig nog många
ömma och blödande sår under den
äventyrliga vandringen. Hennes
värld var så att säga geografiskt
mera begränsad än Selma Lagerlöfs
— den inskränkte sig till en adlig
medelklass, stadd i upplösning —
men psykologiskt överskred hon
gränser som Selma Lagerlöf aldrig
tänkte på att överstiga. Erotiska
problem av subtil och smärtsam art,
underliga skiftningar i kärlekslivets
väsentliga faser undgick henne
aldrig —- och hon försökte inte väja
eller fly för dem, lika litet som en
forskare flyr för vissa av sina
objekt, därför att de är moraliskt
tabu.
Denna analys var dock aldrig
vetenskaplig eller psykologiserande
utan alltid konstnärligt skildrande.
Men den väckte raseri hos en del
nevrotiskt folk, dessa som själva
med framgång lyckats bygga över
vissa bråddjup inom sig, de kände
faran när hon nalkades deras
ömma punkter. Därför kunde de inte
heller uppskatta de delar av hennes
diktning som inte rörde vid deras
problem. Oron drev dem att
tabu-förklara allt. Dock lyckades det ju
knappast. På senare år har Agnes
von Krusenstj ernås böcker rönt en
allt varmare uppskattning — man
började så småningom upptäcka
henne och ta del av hennes
upptäckter. Serien Fattigadel har
börjat inrangeras bland våra klassiska
verk. Vi väntade varje år på
fortsättning av familjen Lagercronas
öden. Den sista delen, I livets vår,
är underbar i sin spröda skönhet!
Man kan alltså säga, att Selma
Lagerlöf var lyckligare
anpassad för samhället och dess krav.
Hon diktade i medvind — men
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
