Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ HIEDMAN
Att se och begripa gör massan
alis icke anspråk på. Är svärdet en
gång draget behövs det inte mer än
hurraropen och segerbegäret. Sedan
nedkallar man himlens välsignelse
över striden, ty om ett är man säker
och det är, att det överensstämmer
med Guds vilja att protokollet av
den 8 maj upprätthålles och lagen
av den 13 januari upphäves. Gud
måste leda det så, att jämnt upp
så många människor förblöda och
så många byar uppbrännas som är
nödvändigt för att linjen
Augustenburg må komma att regera ett visst
stycke land. — O, du dåraktiga,
grymma, tanklösa, i ledband förda
värld!
Varje krig, det må sluta hur som
helst, bär ovillkorligen inom sig
fröet till ett följande. Och det är
helt naturligt: varje våldshandling
kränker någons rätt. Förr eller
senare söker den förorättade göra
sina anspråk gällande, och den nya
konflikten kommer till utbrott —
avgöres även den medelst
rättsvid-rigt våld, och så i det oändliga."
— Men säg mig då, mina herrar,
utbrister den unga officersfrun en
dag, varför ingå inte Europas
samtliga stater förbund med varandra?
Det vore väl det allra enklaste ...
Herrarna ryckte på axlarna, logo
överlägset och svarade inte.
En dag säger Martas far, den
gamle generalen: "Jag anser freden
betryggad, men skulle de andra allt
oaktat fortfara att bete sig
oförskämt och arrogant och därigenom
göra ett krig oundvikligt, så äro vi
vissa om segern och om de
oberäkneliga fördelar som åtfölja den. Det
vore önskligt att det ginge
därhän ..."
"Ja, pappa, jag märker att du
önskar det, och din önskan delas
nog av hela krigsrådet. Jag tycker
bättre om att höra det sägas rent ut.
Mest bär mig emot denna falskhet
som gör, att man försäkrat folket
och fredsvännerna, att alla dessa
vapenrekvisitioner och
härförstärkningar och lån för militära ändamål
blott ske till fromma för freden. När
ni visa tänderna och knyta nävarna
är det inte värt att viska några
milda ord — när ni darra av otålighet
att draga svärdet böra ni inte låtsa
som om ni endast av försiktighet
förde handen till fästet..."
Jag har börjat med att citera
detta för att understryka hur aktuell
denna bok är just nu. Vid
genomläsningen har jag gång på gång
antecknat i mariginalen: Precis som
i dag!
Om man misstänker att denna
starkt tendentiösa bok skulle vara
tråkig och oläsbar tar man fel. Jag
vet inte om boken är
självbiografisk, men den bygger på realiteterna
under de oroliga krigsåren under
förra århundradets mitt och ända
fram till Paris belägring 1871. Den
1 februari detta år fysilj eras Martas
andra man, av misstag tagen som
spion. Men innan dess ha vi följt
henne på hennes smärtfyllda väg,
där krigets blodiga skepnad alltid
följde henne. Fastän klen och späd
hade hon inte ro att vara hemma.
Hon rymde till fronten i hopp om
att få se sin man och hjälpa honom.
Där träffade hon bland andra
Florence Nightingales föregångare "De
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
