Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
några äkta glimtar från sina
bergslags-gummor på sjuksalen, en fin studie i den
tåliga ödmjukhetens och förkrosseisens
psykologi.
På det kulturhistoriska området röra
sig med berömt och välkänt manér Per
Hallström, Frans G. Bengtsson, Alf
Ahlberg, Ivar Harrie, Manfred Björkquist
och Hans Larsson, var och en inom sin
speciella räjong. Marika Stiernstedt
drager en parallell mellan den polske
diktaren Adam Mickiewics och Runeberg,
dessa skalder vilka skänkt sina resp. folk
odödliga hjälteepos. Hon kallar sin
studie med ali rätt Oumbärliga följeslagare,
dessa diktare, som blivit mänsklighetens
evigt oföränderliga ledstjärnor.
Kronprinsessans bok för icke tanken
ett ögonblick på andra s. k.
välgörenhetsböcker, som ofta nog endast äro
välgörenhet och sakna litterär kvalité. Men
detta lilla sammelverk bär prägeln av
väl genomtänkt planläggning och står på
ett synnerligen högt konstnärligt plan.
Till sin förnämliga standard kan den
också lägga ett stort pius: den är rolig
och uppfriskande. Greta Bolin.
Frankrike i går.
MARIKA STIERNSTEDT:
Allvar över Frankrike.
Intryck från en resa
nov.-dec. 1939. Bonniers. Pris
6: 50.
Under förra storkriget skrev Marika
Stiernstedt en bok med titeln
"Frankrikes själ". Den kan läsas än idag. Mången
av hennes läsare hade för ett kvarts sekel
sedan tillfälle att höra henne som
föreläsare, då hon med värme och hänförelse
skildrade sina intryck från krigets
Frankrike den gången. Det är samma
värme nu. Sympatierna äro på samma
sida nu som då. Men nu lika litet som
förr hindrar henne sympatierna att se
klart och berätta klart vad hon sett. Det
är inte bara journalistiska iakttagelser
under en kort resa, det är systematiskt
gjorda studier, vilka hon kunnat göra
som gammal franskvän och med sina
talrika goda förbindelser i Frankrike. Hon
är sålunda den första kvinna, som besökt
Maginotlinjen och skildrat den inifrån.
Illustrationsmaterialet är alldeles
utmärkt. Det lugna Frankrike hösten 1939,
som här skildras, hör våren 1940 redan
till det förflutna. Det yttre ter sig
säkerligen nu mycket olika mot i höstas.
Men Frankrikes själ är nog samma. Nu
liksom förr tror hon på den. I den tron
är hon inte ensam. G. H.
August Bondeson.
August Bondesons samlade
skrifter. I—IV. Per del häft.
4:50. Bonniers.
Av de inte särskilt talrika satiriska
romaner, som den svenska litteraturen kan
uppvisa, har väl John Chronschoughs
memoarer blivit den mest lästa och
kända. Med den romanen, som nog också
är en av de allra yppersta i sitt slag, har
författarnamnet August Bondeson blivit
så bekant som det nu är. Hans övriga
författarskap har däremot med tiden
blivit ganska bortglömt. Med orätt kan
man tillägga, ty det rymmer
folklivsskildringar av pålitligt slag och av en
karaktär, som inte blivit betydelselös för vår
senare allmogelitteratur. Dessa
folklivsskildringar ha länge varit utgångna ur
bokmarknaden, men de finnas nu
tillgängliga i den nya upplagan av
Bondesons samlade skrifter, som med
intendenten Albert Sandklef som redaktör
utkommit på Bonniers förlag.
August Bondeson föddes i Vessige
församling i Halland. Fadern, som var
sa-delmakare och skomakare, hörde till
socknens mest talföra och fantasirika
invånare och var i hela omnejden högt
värderad för sin berättarkonst. Det var
framför allt hans förtjänst, att sonens
sinne för folkdiktningen blev väckt.
Bondeson har därom själv berättat: "Ifrån
min tidiga barndom underhöll han mig
med sagor och berättelser. Hans minne
var oerhört. Allt, vad han sett, hört och
läst, stod präntat i minnet." Och det var
inte så litet, det. Enligt Bndesons egen
uppgift stammar också hälften av hans
"Halländska sagor" från faderns
berättelser. De tidigaste av dessa upptecknade
han redan vid 17 års ålder, och redan
fem år senare började han det
planmässiga studium av allmogelivet, som med
tiden kom att bära rik frukt.
Någon stor författare blev ju Bondeson
inte, men hans skildringar från den
halländska hembygden äro äkta, och de
äga dessutom ett stort kulturhistoriskt
och språkligt värde. Att berätta på
"folkligt språk" har sina risker, men enligt
Sandklef har ingen folklivsskildrare som
Bondeson mäktat "leva sig in i den
folkliga syntaxen". Själv skrev Bondeson
några år före sin död: "Min princip vid
folklivsskildringen har alltid varit den
att med gamle Herodot låta detta vara
detta. Jag har sökt att låta folket teckna sig
självt genom att strängt iakttaga dess
eget åskådnings- och uttryckssätt". Häri
ligger hans betydelse, och därför räkna
vi honom till våra klassiska
folklivsskildrare. R. A—ii.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
