Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan exempelvis inom ABF intet enda
når över 50 %. Främst inom SLS
kommer Hallands län med 91 % deltagande,
följt av Malmöhus län med över 88 och
Kopparbergs med i det närmaste 86 %.
Sämst ligger Västerbotten med 20 %, en
för SLS enastående låg siffra, vilket
förhållande ytterligare belyses av att det
näst sämsta distriktet •—• Värmland —
når upp till jämnt dubbla eller 40 %.
Den fråga, som vid studiet av här
anförda siffror då närmast inställer sig är,
huruvida dessa ojämnheter i deltagandet
kunna anses vara av en sådan betydelse
att mera väsentliga delar av
studiecirkelarbetet ej blivit belysta eller ock på
grund av ojämnheten i materialet blivit
ensidigt eller felaktigt framställda. I det
stora hela torde väl knappast sådana
farhågor i mera avgörande grad vara
befogade. Men det måste anses beklagligt,
att inom ABF exempelvis Göteborgs stad
knappast är representerad, ty företrädda
därifrån äro blott 2 av 256 cirklar.
Helt naturligt kunde det ha varit till
fördel om ett fylligare material förelegat
från de större städerna. Hade så varit
fallet torde möjligheter yppat sig till
mera ingående undersökningar av
storstadsproblemet och hur detta problem
kan te sig från det frivilliga
bildningsarbetets utsiktspunkter.
Det är beklagligt, att de egentliga
skogsbygderna, exempelvis Jämtlands
och Västerbottens län, äro så svagt
representerade, framför allt ur den
synpunkten, att vi just där möta frågor rörande
bildningsarbetets möjligheter under svåra
ekonomiska och sociala eller egenartade
arbetsförhållanden. Naturligtvis kan icke
bestridas, att genom sådana luckor i
undersökningen dess allmännelighet blivit
förminskad. Det säger sig självt, att med
denna visshet har vid bearbetningen av
materialet gång på gång detta fått
granskas och bedömas från utgångspunkten
om de erhållna uppgifternas starkt
relativa tillförlitlighet. Å andra sidan bör
man också ha klart för sig, att även om
representationen skulle ha varit
åtskilligt större, måste dock materialet från en
undersökning, som i likhet med denna
endast i mindre omfattning kan bygga
på faktiskt siffermateriel utan mera måste
utgå från vissa omdömen och
värderingar, överhuvud behandlas med den
största försiktighet. En genomgående
princip vid materialets bearbetande har
för övrigt varit, att där en lämnad
uppgift kunnat givas antingen en mera
fördelaktig eller mindre fördelaktig
tolkning har den mindre fördelaktiga
tolkningen valts. Bearbetaren har nämligen
ansett det vara viktigt, att icke en
alltför fördelaktigt tolkad bild av det fria
folkbildningsarbetet skulle komma till
uttryck.
De slutsatser undersökningen kunde
giva anledning till, skulle med andra
ord icke ens av den mest kritiskt
inställde kunna bli föremål för den
anmänknin-gen, att materialet utnyttjats i
förskönande syfte. Även med full vetskap om att
det erhållna materialet sålunda
behandlats i hög grad restriktivt och därför
säkerligen kommit att på åtskilliga
punkter bli mindre fördelaktigt bedömt
än det i verkligheten kunde förtjäna att
bli, har denna risk dock tagits.
Ändamålet med hela undersökningen har
från initiativtagarnas sida nämligen icke
varit att smickra den egna verksamheten
och lovsjunga den egna förträffligheten.
Istället har det främst gällt att med
utgångspunkt från en måhända något
bister verklighet söka ge
folkbildningsarbetet en kritisk granskning av sådant
innehåll, att därigenom impulser till
uppryckning och krafttag mot olater och
missgrepp kunde erhållas.
Folkbildningsarbetet har ingenting att vinna på att få
sin egen bild förskönad. Sanningen kan
visserligen ibland i förstone te sig
obehaglig. Den måste emellertid ses rakt i
vitögat, ty i längden gagnar föga det
insmickrande berömmet.
En verksamhet, som vet med sig att
den dock uträttat något av värde,
behöver icke söka motiveringen för sin
fortsatta existens i okritiskt självberöm eller
inbillad felfrihet. Folkbildningsarbetet
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
