Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endräkt i mångfald
Av GUNNAR HIRDMAN
Den politiska och andliga
likriktningen är nu lagfäst i
flera av Europas länder. I
andra predikas den som ett levande
evangelium. Man pekar på den
effektivitet som präglar likriktade
folks gärningar. Hurudana
gärningarna sen äro bortses från i det
sammanhanget. Endast den kritiskt
prövande hinner med att själv
tänka kommentaren: den av fanatism
och hänsynslöshet besatte är också
effektivare än den tolerante och
hänsynsfulle!
Hur är det i Sverige? Här ska
frågan ses och besvaras endast ur en
enda synpunkt:
folkbildningsarbetets. Visst ha vi känt hur tendensen
trängt på utifrån. Vår verksamhet
har dock rätt att göra anspråk på
att vara en av de andliga
försvarsfaktorerna. I försvaret mot utifrån
påträngande diktaturideologier
torde vårt folkbildningsarbete vara
enigt. ABF har haft och fortsätter
med sitt studium av demokratins
problem. I den
föreläsningsverksamhet, som stöder studiecirklarna i
ämnet, ha även övriga i
Samverkande Bildningsförbunden villigt
varit med. Och fortsättning bör
följa!
Tendensen inom landet?
Låt oss inte tala om snö som föll i
fjol! Låt oss istället vara glada åt
att vårt folkbildningsarbete inte
fallit offer för frestelsen att söka bli
mera effektivt genom att offra friheten
och mångfalden för en likriktning i
ämnen och metoder. Och låt oss
framförallt vara glada åt en ännu
märkligare sak, nämligen, att den
svenska statsmakten ingalunda
gjort några likriktningsförsök med
vår verksamhet. Varken från
regering eller andra myndigheter har
något försök gjorts i den vägen. Det
har inte ens dikterats lämpligheten
av ett nationellt enhetligt
folkbildningsförbund, ej heller att
folkbildningsarbetet skulle tas i anspråk för
andra syftemål än dem det självt
ställt upp, ej heller att vissa
statsnyttiga ämnen böra intensifieras
och andra hållas tillbaka.
Ha sådana önskemål framförts,
så är det från enskilda människor
och grupper, vilka ibland talat i
samhällets namn, men aldrig med
dess uppdrag att så göra. Därige-
.241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
