Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGËL
Nordström berättar nu om vad han sett
och erfarit under den del av resan som
sträckte sig från Härnösand till Gävle.
Han börjar med ett intressant kapitel om
företagarföreningarna i fyra av
norrlandslänen. Dessa företagarföreningar
betecknar han, vilket är alldeles riktigt,
som "ekonomiska livräddningssällskap",
igångsatta för att skaffa ersättning åt
dem som genom trävaruindustrins
rationaliseringsåtgärder förlorat sina
inkomster. Det är syd-Sveriges småindustri som
är på marsch norrut, utefter kusten och
uppefter älvdalarna, och som håller på
att minska klyftan mellan landsändarna.
Nordström berättar i fortsättningen
mera utförligt om kustens och
kustbygdens problem. Han låter en ådalsbonde
förtälja jordbrukets svårigheter och ger
därmed en detaljbild till belysning av
landsbygdens avfolkning och bondsk
organisationspsykologi. Han låter fiskare
skildra den lyckligt genomförda
organisationen av strömmings- och den
övriga fiskhandeln, varvid fiskarna genom
att begagna den moderna kooperationens
principer lyckats nå beaktansvärda
resultat. Efter besöken vid kustens
fiskelägen beskriver han den med statens
ekonomiska bistånd genomförda
upprustningen av fiskehamnarna och byggandet av
rent statliga fiskehamnar samt
framhåller de önskemål som fiskarna fortfarande
ha beträffande sådana frågor som
elektrifiering av fiskelägena, anläggandet av
bilvägar dit, hamn- och
hamnarrendeavgifter, bostadsförbättringsbidrag o.s.v.
Han får också tillfälle att belysa
motsättningen mellan fiskarbönder och rena
yrkesfiskare och vilka följder rivaliteten
mellan dem medfört. I ett intressant
kapitel med titeln "Sagan om
understöds-tagarandan" belyser han det sociala läget
i Sundsvalls sågverksdistrikt och
redogör för de åtgärder som vidtagits för att
hjälpa de genom sågverksdöden
utratio-naliserade arbetarna till nytt fotfäste i
livet. Nordström avlivar med verkliga
livets argument det fullständigt
oberättigade i frasen om "understödstagaranda"
och ger en psykologiskt mycket intres-
sant förklaring till hur den uppkommit
och blivit ett slagord. Lika obarmhärtigt
blottar han sågverksdistriktens
bostads-och hygieniska förhållanden i kapitlet
"En död värld" — även om det kan sägas
att förhållandena flerstädes numera äro
bättre än i Ljusne. Den likgiltighet för
arbetarnas välfärd, varom han berättar
och som det ännu finns åtskilliga
exempel på, karakteriserar han som "en död
världssyn". Hur egendomligt det än kan
låta av författaren till "Stor-Norrland"
säger Nordström dock i "Petter Svensk"
med skärpa ifrån om det fattigmansarv,
som Guldkusten fått från den döda
1800-talsindustrin — denna industri som
aldrig visade sig solidarisk med det land,
vars lättåtkomligaste rikedomar den
grabbade åt sig för att sedan kunna leva
bekymmersfritt och stundom furstligt i
Stockholm eller annorstädes söderut.
Omdömet kan synas onödigt tillspetsat
men det tecknar den hårda verkligheten
— därom kunna arbetare och
kommunalmän i otaliga norrlandskommuner vittna.
"Sveriges guldkust" och "Petter
Svensk" tillhöra det yppersta av de
aktuella samhällsreportage som Ludvig
Nordström gjort. De ge en klar
orientering i norrlandsproblemen samtidigt som
de belysa en utveckling vars linjer ännu
stå oklara för flertalet. De ge mycken
kunskap om det Norrland, som håller på
att växa fram — i stor utsträckning på
spillrorna efter trävarupatronernas och
sågverksbolagens Stor-Norrland — och
som så småningom kommer att bli en
likaberättigad part med syd-Sverige.
C. H. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
