Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGËL
omaka äktenskap, en sjukdom, en last
eller ett dagligt hyckleri) — då river
man sig lös, vad det än kostar. Den som
har kraft att frigöra sig själv och inte
bara gör en plötslig revolt, han vinner
livet och lyckan. Men man måste
samtidigt våga livet, medvetet, med helt sinne.
Detta är ju allvar, men det kan skrivas
roligt och på samma gång vasst om det.
Ebba Theorin-Kolare har i sina tidigare
böcker visat, att hon kan debattera svåra
problem med elegans och klarhet, göra
invecklade ämnen tillgängliga och
fängsla sina läsare just med tankar och
psykologi. Denna bok står på höjden med de
tidigare, men det är en berättelse — en
debatterande roman. Och den är vass
och rolig, snabba scener växlar, hastigt
tecknade typer dyker upp och lever med
— debatten fortsätter. Många ämnen på
den moderna tapeten är uppe, brokigt
kan det bli — men i stillhet är den ene
efter den andre färdig att kasta loss. Det
kännes enkelt som att kasta av en börda.
Men det kan ju komma svårigheter
efteråt — med vardagligheterna. Under
debattens gång tecknas mannen som inte
vågar kasta loss eller ens tänka tanken
på det. Det skulle vara brist på disciplin.
Han är värre bunden än de flesta. Han
är lik en robot, en maskin. Om
människor som är mer eller mindre robotar
säges det skarpa men förlösande saker. Och
berättelsen gömmer bakom orden på en
stämning, som om den ville ropa åt
männen: Hellre än att bli sådana olyckliga
men omedvetna hatmaskiner •— kasta
loss, om det så är döden och inte livet
ni vinner!
Men det är inte bara män i boken. Till
kvinnorna vänder den sig med ett annat
budskap: Våga leva kärlekslivet! Våga
göra kärleksvalet! Våga offra
vardagsnöjet, vaneglädjen, dockansiktet och den
tomma, konventionella känslosamheten!
Våga vara kvinna sakligt och moderligt!
Både stundens lycka och drömmen om
evigt liv i det nya släktet blir vinsten!
Fru Kolare har blivit förebrådd att
vilja komma männen till livs. Det måste
grunda sig på en missuppfattning. Eller
skulle inte männen tåla att höra lite
sanningar från en kvinna? De borde i
stället uppskatta dem, när de serveras med
sådan humor och sådan skicklighet som i
dessa böcker. Såvida de inte då fruktas
som särskilt farliga för den manliga
auktoriteten ... För resten blir visst inte
kvinnorna skonade. Men den som inte är
rädd för sanningar, läse boken och göre
sig redo för en glad och allvarlig stund!
En mera tungt arbetande skribent är
Birgit Lange. Hon har också större
intresse för sociala perspektiv,
pedagogiska reformer och livsåskådningsfrågor än
psykologisk debatt och berättelser om
människor ur vimlet. Ännu är det
något bundet i hennes framställning. Hon
resonerar med många ord och abstrakta
idéer. Hon har svårare för att teckna en
gestalt i enkla drag än lägga fram en
tankegång övertygande. Därför väljer
hon en farlig form som i den lilla
skriften Vårt gemensamma väl, halvt essay
och halvt berättelse, när hon vill nå ett
syfte som är brännande aktuellt och
komma med ett inlägg som hon tycker
inte kan vänta.
I denna bok är det också en man som
kastar loss, men på en gång från
inrotade gängse föreställningar, egna tidigare
tankebanor, för en tid åtminstone från
sin familj och mer eller mindre från
verkligheten. Tankarna om "vårt
gemensamma väl" framlägges på ett
sanatorium. Är de då något för folk med hälsa
i kroppen och själen att syssla med? —
Ja. Till och med i hög grad. Formen är
kanske tafatt och något trevande, lite
sentimental kan den verka i uttrycken
men aldrig i tankegången, som är
konsekvent och dristigt socialistisk. En viss
fläkt av tusenårsrike gör sig märkbar,
men tonen är lågmält och intim. Det är
lätt att missförstå när man publicerar
omvälvande tankar på detta mjuka och
fina sätt, i ett slags silvergrått dis av
religiositet. I sig själva kan idéerna
sägas vara både blå och grå, och de göres
inte läsaren tillgängligare genom den
speciella "hägerströmska" vokabulär som
nyttjas om dem. Man har också hela ti-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
