Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En maning
I Viktor Rydbergs Dexippos-sång möter
oss bland ali dess rikedom på sköna
och upphöjda tankar bl. a. en mening,
som borde te sig i eldskrift för var och
en, som vacklat i kampen för vad han
anser rätt — den lyder sålunda: "Bort
den blick, som skarp för hindren, är för
målets skönhet skuin." Det händer
emellertid tyvärr alltför ofta i vår tid,
att den blick, som hänförd och klarögd
oavlåtligen riktas mot det tusenåriga
riket, mot fredens och rättfärdighetens
hägrande samhällen, icke alis iakttager
det, som ligger närmast, även om detta
innebär fruktansvärda rättskränkningar,
skapade av stridsmännen för framtida
rättfärdighet, vilka själva vada i de
oskyldigas blod och själva alstra
oförskyllda, namnlösa lidanden, under det
att deras feberheta längtan mot det
upphöjda, framtida målet tyckes rättfärdiga
vilka brottsliga handlingar som helst i
nuet.
Under sådana tider draga storm och
jordbävningar genom folksjälarna.
Hävdvunna åskådningar och sekelgamla
sedvänjor, vilka -— släkte efter släkte —
blivit ett med tanke- och känsloliv hos
det övervägande flertalet, ryckas nu upp
med rötterna. Den tempelbyggnad av
andliga värden, i vilken tidevarven
mödosamt fogat sten till sten, vacklar i sina
grundvalar och hotar att helt
sammanstörta; den bergfasta tryggheten och den
säkra tillflykten gå förlorade. Och den
ungdom, som växer upp under sådana
tider, blir osäker, famlande och rotlös,
ty den har förlorat auktoritetens och
traditionens säkra grund, och den
medhinner icke — under det brusande, sjudande
nuets jäkt och virrvarr — att leva och
samla sig fram till den egna
övertygelsens borg, där vårt innersta jag i
politiskt och religiöst upprörda tider finner
sitt hein och sin tillflykt. Ty de nya
tankarna bliva aldrig individens
egendom, förrän han tänkt dem själv; de nya
åskådningarna bli aldrig den enskildes
tillhörighet, förrän han upplevat dem
med sitt känsloliv och därigenom gjort
dem titi delar av den egna
personligheten.
TV T är i tider som dessa folksjälens
grund-J- * valar bäva, när kriget och
revolutionernas lidanden övergå miljoner
människor utan att åtskilja goda och onda,
rättfärdiga och orättfärdiga, då gäller det
mer än eljest att begagna varje möjlighet,
som tid och tillfälle erbjuda för att
utbilda, främja och stadfästa det bästa och
djupaste hos varje individ, att befordra
uppkomsten och utvecklingen av
personligheter, mäktiga att leva livet —
sådant det nu en gång är — rikare,
intensivare och fullkomligare än hittills med
brinnande hänförelse för sanning och
rättfärdighet både i stort och smått, med
omutlig harm emot varje orättfärdighet
och med fördragsamhet gentemot varje
ärlig övertygelse i klart medvetande
därom, att ingen individ, ingen sekt, inget
parti och inget folk sitter inne med hela
sanningen eller med en oblandad
rättfärdighet.
Ur KNUT KJELLBERGS
bok "S j ö Isku I tu r" 1922
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
