Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny svensk lyrik 1940
Recensioner
av TURE NERMAN
I.
Den lyriska floran tycks ha
minskat något i Sverige 1940,
dock inte så mycket som
tidens hårdhet skulle låta förmoda.
Vi upplever alltjämt världsfasan på
avstånd. Här skrivs alltjämt vers.
Årets diktskörd är emellertid inte
värst märklig. Några betydande
lyriker har skrivit goda saker. Ingen
debutant lovar särdeles.
När detta skrives, i november
1940, har ännu inte alla
diktsamlingar kommit ut, och somligt måste
därför anstå till ett kommande
nummer av Folklig Kultur. Det
20-tal, som föreligger, är också
tillräckligt stort för att motivera en
uppdelning på två artiklar. Här följer elva
diktare. I bokstavsordning från A
till L.
Stellan Arvidsson är en av tidens
idédiktare i främsta ledet. D. v. s.
inte en som flyr till transcendentala
höjder ovan mänsklighetens kamp
— det kan ju också vara
idédiktning — utan en intellektuellt
vaken, djup ande, som obönhörligt vill
se sammanhanget, och samtidigt en
djupt genomtänkt och kultiverad
kunskapsrik man samt ytterligare
en man med brinnande
solidaritetskänsla med människorna och den
mänskliga kulturen. Som sådan har
han mött de bistra tider vi lever i
och bestått dem. Hans nya diktbok
Fredlös är en stark bok, en stark
människas bok, från mottot:
Fredlös redan i fredens tid,
fredlös fast bunden vid hem och härd,
tiggde jag aldrig om slavens frid;
fredlös drar jag de fries svärd,
sjungande dina sånger,
fredlösa värld!
och till slutdiktens stolta slutstrof:
Och övergiven av min ungdoms stjärnor
gör jag min vakttjänst ytterst här på
skäret
och stavar ljudlöst broderskapets
dödstext,
stödd på geväret.
Det är ingen pessimism, det är
manlig optimism — trots allt!
Arvidsson vet, hur ömklig
mänskligheten är, men han vågar tro på det
mänskliga ändå. Utan att söka
lugnet i den enskilda frälsningen. Så
som han visar i den utomordentliga
dikten Till en Oxford-man, skriven
under Spaniens kamp:
Att du har funnit frid, var mer?
Finns det då frid
för den som anar det som sker
omkring Madrid? —
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
