Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
Konst och kultur som biografi.
AMELIE POSSE: I
begynnelsen var ljuset. Natur och
Kultur. Häft. 11:— kr.
ELISABETH
BERGSTRAND-POULSEN: Hök, får jag
låna dina vingar? Norstedts.
Häft. 12:50 kr.
Är man trött på de mer eller mindre
problematiska — och tyvärr oftast
tråkiga — tegelstensromanerna bör man gå
över till de biografiska verken. Detta
slags sanna berättelser ur levande livet
är ju oftast mera spännande än de så
kallade konstnärliga romanerna, betydligt
roligare och ge oftast, jämte personalia,
kulturhistorisk utsyn över vida och
skilda områden.
Amelie Posses nya bok "I begynnelsen
var ljuset" kanske avskräcker i början de
läsare som inte är så värst intresserade
av svenska storvulna ätters
familjehistoria ■— brev ur herrgårds- och slottsarkiv,
som handla om hur vederbörande
muci-serade, gingo på visiter, hade tråkigt och
ibland roligt, förälskades o. s. v., kan ju
inte intressera annat än de interna
sällskapen.
Men så snart Amelie Posse själv
börjar berätta märker man det nog. Man
fängslas ovillkorligen. Som i hennes
föregående böcker kommer det levande
människor emot en, de lysa upp bokens
sidor och man minns dem länge. Även
om hon fört fram dem endast i
förbigående. Hennes intresse för livet, vare sig
det är enkelt eller förbryllande, är stort,
hennes uppriktighet så äkta, att man
måste ryckas med, även om man tycker
att vårt lilla land har mer än nog av
herrgårds- och herrskapsskildringar. För
stugornas folk kan det ju vara nyttigt att
läsa om hur överdådigt trevligt den
tidens adelsfamiljer hade det — då de inte
förstörde för sig genom personliga
dumheter eller råkade ut för de sorger som
inte heller slotten undgå. Det är
kulturhistoria så god som någon. Det är slut
nu med de där festerna, som
författarinnan redan som barn inte gillade hemma
hos farfadern, där de körde i sexspann
till teatern två hus längre bort eller satte
drivna persiko- och päronträd på
nyårsbordet för gästerna att egenhändigt
plocka! Ja, det var då.
Det är beundransvärt att
författarinnan, nu hemlös flykting, boende
någonstans med lånade möbler -— det kommer
fram i boken —• ändå lyckats ta sig
samman och skriva denna
barndomsskildring, så frisk och osentimental, så utan
allt poserande.
Elisabeth Bergstrand-Poulsen har
också skrivit en jagbok där barndomens
minnen och upplevelser dominera.
Senare hälften av boken handlar om
maken, den danske bildhuggare Axel
Poulsen. Det är nog den bättre delen. Hon
har tecknat sin make ömt och försynt.
Man får glimtar ur ett äktenskap och
samliv där tvenne konstnärsnaturer
kompletterat varandra, hur de gått igenom de
svåra hundåren och hur de aldrig
kunde släppa tron på den seger som de
kämpade för, tron på att kunna skapa
något utöver sig själva. De ha båda
lyckats. Det är en sällsynt levande bok,
även om man måste reservera sig mot
stilen som ibland slår över i det onödigt
patetiska.
Fru Bergstrand berättar om hur hon
som barn och ung var så skrämd och
blyg. Detta har nog inte gått ur, hur
mycket författarinnan än försäkrar det!
Hon tar inte på saker och ting enkelt och
naturligt som Amelie Posse. Hennes
diktnings lampa skruvas upp och flämtar i
draget. Men trots det — eller kanske
tack vare det — varje fågel sjunger ju
efter sin näbb — kan hon berätta sådana
saker som "Slubbtunnan och Beethoven"
— det är en liten mästerlig novell.
Utstyrseln är förnämlig med strålande
foton av konstverk och av hemmet, det
ryktbara huset någonstans i Danmark.
Kommer man en gång igen i livet till
Odense, så bör ingen försumma att gå till
Domen och titta på Axel Poulsens
träskulpturer. Redan fotografierna ge
visioner av säregen skönhet.
Maj Hirdman.
Djurens liv.
C. II AS KIN S: Myror och
människor. Natur och Kultur.
Häft. 6: 75 kr., inb. 9: — kr.
Denna bok är en ganska lärd bok om
ett synnerligen fängslande ämne.
Huruvida den också är svårfattlig för den,
som saknar biologiska förkunskaper och
biologiska intressen, är det litet svårt för
en biolog att avgöra. Fast nog är den
litet benig på sina håll, särskilt i början,
där förf. anlägger en utpräglat
utvecklingshistorisk syn på problemen. Och
han jonglerar obekymrat med massor av
latinska släkt- och artnamn. Men
onekligen är ämnet intressant. Inte minst på
grund av alla de paralleller och
jämförelser förf. drar mellan myrornas och
människornas värld. Man måste
emellertid ta dem med den allra största
försiktighet, ty myrornas sociala liv bygger
på instinkten och människans på
hjärnans plastiska och rörliga förmåga. In-
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
