Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moralen —
en sjukdom?
Av E. G. C. Brandt
Stormen har börjat bedarra kring den
unge framstående läkaren och
vetenskapsmannen Pehr Henrik Törngrens
namn och sista bok Moralsjukdomen. En
veritabel smutskastning emot honom har
emellertid förekommit, och man har på
sina håll t. o. m. velat rekvirera lagens
svärd emot den djärve och hänsynslöse
förkunnaren av moralnihilismen; hans
bok har betecknats som den allmänna
nedbusningens främsta dokument och ett
skrämmande prov på svenskt
kulturförfall. Detta är rent nonsens, och även den
— eller just den -— som inte kan dela dr
Törngrens teoretiska uppfattning måste
ta bestämt avstånd från slika kritiker,
som själva ge det sorgligaste bevis på
nedbusning och kulturförfall. Törngren
gör det sannerligen inte. Hans bok är
ett ytterst intressant vetenskapligt verk,
vilket dokumenterar sin författare såsom
en skarpsinnig psykolog och medikus
med en häpnadsväckande beläsenhet —
det kan ifrågasättas, om vårt land efter
Axel Herrlin haft en polyhistor av hans
mått. Hans språk är kristallklart och
stundom gnistrande kvickt, och inte en
rad i hans bok innehåller något
personligt angrepp mot oliktänkande; allt är
vetenskapligt, lidelsefritt och sakligt. Det
är i så måtto en verklig njutning att ta
del av en argumentering, som man till
sist ändock finner ohållbar, och dr
Törngrens kritik av inkonsekventa och
halv-gångna tankesystem så som den gamla
lyckofilosofien (hädonismen) och den
moderna hägerströmianismen är lysande.
Själv är han såsom alla systembyggare
absolut övertygad om att han gått till
botten i tingen och ensam dragit de fulla
konsekvenserna av läror, som hans
föregångare endast dunkelt antytt eller vars
djupare innebörd de inte helt förstått. Så
har det alltid varit. Det måste därför ha
känts som en verklig chock för
författaren, när han just som hans bok är
färdig att gå i tryck upptäcker, att han för
hundra år sen dock haft en föregångare,
vilken — såsom T. själv medger -—
faktiskt "föregripit nästan alltsamman",
nämligen den i våra dar bortglömde
fräne "gudsförnekaren och materialisten"
Max Stirner, som likväl undertecknads
generation av "filosofie studerande" fick
stifta bekantskap med.
Det är självfallet, att Törngren liksom
Stirner på sin tid måste väcka
uppseende och indignation, när de — för att
tala med den senare (T. uttrycker sig
långt mera polerat!) — "ställa saken på
huvudet och anse Guds och samvetets
röst för djävulens bländverk".
Begreppet en moralisk människa innebär
nämligen för Törngren en människa behäftad
med svåra och genomgripande
psykologiska villfarelser, vilka utgöra
grundorsaken — förgäves efterlyst av alla
själsläkare före T.! — till de nervösa
lidanden, neuroserna, vilka plåga i
synnerhet Västerlandet och vilka kunna botas
endast därigenom, att man genomskådar
moralillusionen, d. v. s. föreställningen,
att människan någonsin kan vilja vad
hon skall. Ingen v i 11 i själva verket vad
det moraliska imperativet bjuder att man
bör och skall göra, men människan söker
på tusen sätt inbilla sig, att hon vill vad
hon bör, och denna fatala strid mellan
börat och varat bryter ner hennes
själsliga hälsa — moralen blir en sjukdom.
"När människan är inne på den bogen,
att hon eftersträvar goda egenskaper och
anstränger sig att utföra goda och rätta
handlingar, då är hon offer för en
genomgripande villfarelse"; strävandet är
ett tecken på en rubbning i själslivet."
Ehuruväl dr. T. som ovan nämnts
uttrycker sig fullt klart och tydligt, ligger
det likväl nära tillhands, att han blir
missuppfattad och beskylld för att säga
vad han alis inte sagt och inte heller
menat, därför att personer, som inte äro
ordentligt orienterade i den psykologiska
och moralfilosofiska diskussionen, pres-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
