Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT EN NY GUD
människa och kultur i boken om
Jesus, som om sig kunde säga, att
han var Livet självt. Jesus känner
med obarmhärtig visshet, att det inte
är fråga om riktigt eller oriktigt, om
ont eller gott, utan endast och
allenast om levande och livlöst: "Gå ut,
var levande! Liv är det enda
nödvändiga. Men att vara levande är
det svåraste av allt —" Sann
mänsklighet består i att giva, alltid gå
utåt, älska aktivt och obetingat — hur
man nu vill formulera livets
dynamiska riktlinje. Härav Jesu
motsatsställning till judarna. Väl måtte
de förbryllade och förtörnade
judarna ha sport hur det samhälle
månde se ut, där den som kom en
timme före solnedgången skulle få
samma lön som arbetaren, vilken
burit dagens tunga och hetta. En
av bokens starkaste förtjänster
ligger för övrigt i det skarpa ljus som
kastas över skiljelinjen mellan
gudsrike och judendom (—
människa och kultur). Judendomen var ett
fint avstämt system, där de minsta
enskildheter grepo in i varandra.
Med rätta kunde juden vara stolt
över sin kultur, som utgjorde en
sammansmältning av gudsfruktan
och visdom. Därför blev för honom
Jesu undergrävande av kulturen
också en gudsbespottelse. Jesus var
ingen reformator, utan en
omstörtare, ty omstörtning förutsätter en
ny syn, en ny realitet. I hans
anklagelser är det ej meningar
som bekämpa varandra, utan två
världar. Närhelst någon av
judarna kom till Jesus med ett
moraliskt problem, ställde Jesus
honom inför frågan: Vad är det att
vara människa? Men på denna
Livsprincip, på "Gudsriket", kan
inget samfund i gängse mening
byggas. Storartat är Grønbechs
levandegörande av Jesu formuleringar:
med blixtlikt uppdykande ord och
vändningar framtrollas
vardagsspråkets hela friskhet under den
antikiserande och dogmatiska
patinan.
Kulturupplösare måste bort, ifall
samfundet ej skulle förneka sin
egen existens.
Vad blir så i räckan av skriftlärde
och revolutionärer Paulus, Jesu
Kristi apostel? (Grønbechs
Paulus-bok har just i skrivande stund
utkommit på svenska.) För den
teologiskt och religiöst oinvigde är
boken om Paulus Grønbechs
kanhända mest tungplöjda. Inte alis
beroende på författaren, men
beroende på att denne jude, vilken i likhet
med sin stam väl icke var
systematiker, dock eftcrlåtit en av de mest
frenetiskt skarpspetsade och
dogm-bundna förkunnelser som någonsin
gått i arv till kommande släktled.
Dessa ändlösa lagdiskussioner,
denna "logiska karusell" kring de
Jah-ve-trognas "människan frälses
genom lagens gärningar" och det
pau-linska "tron (frälsningen)
uppenbarar sig i och levandegör lagens
gärningar", den kom inte blott de
judiska ortodoxa att förtörnade resa
borst och de hellenistiska kristna att
konfunderade runka på huvudet —
också den nutida lekmanen
erkänner inför den suckande sin
otillräcklighet. Djupare i oss går dock
det förnyade stygnet från Jesusbo-
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
