Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTTER A TURSPEGEL
Av prof. Landquist har prof. Kinberg
mycket att lära ifråga om populär
framställningskonst. Prof. Kinbergs
behandling av "konstitutionsproblemet" är
strängt saklig, vederhäftig och
innehållsrik men alldeles för lärt framställd. Det
vimlar av lärda facktermer, som höra
hemma i en vetenskaplig skrift, vilket är
så mycket mer beklagligt som den kände
brottslingsexperten ger en kännares
redogörelse för de högintressanta
undersökningarna av människans skapnad och
skaplynne. Prof. Antoni är så
hänsynsfull mot läsarne, att han inte vill trötta
dem med en utredning om
ansikts-muskulaturen; det är synd, att prof.
Kinberg inte haft samma goda föresats
betr. konstitutionslärornas detaljer.
Även dr Ahlberg behandlar typläran.
Han redogör nämligen för Sprängers
intressetyper, som dr Carl Cederblad förut
referat (i Bildningens väg). Tyvärr har
dr Ahlberg inte tillåtit sig några större
utvikningar från sin källa. Med sina rika
erfarenheter från folkbildningsarbetet,
kunde han ha exemplifierat Sprängers
typer med svenska varianter, såsom den
"teoretiska" människa, som på möten
ivrigt och munvigt ävlas att "göra en
analys av läget" eller den inte ovanliga
"religiösa" typ, som tjänar Gud på
söndagarna (mellan kl. 11 och 1 och ibland
även på kvällarna) men hängivet dyrkar
Mammon på vardagarna. Till praktisk
människokunskap hör även kännedomen
om dem som inte lyckas att nå sin typ
eller som maskerar den, t. ex. "idealister"
med ekonomisk åtrå som känslogrund.
Människokunskapen har i detta arbete
ett större utrymme än
"människobehandlingen", för vilken rektor Sörensen och
dr Eeg-Olofsson svara. Dessbättre ha de
inte fallit offer för Stekels metod att ge
råd med krav på allmängiltighet; i
psykologien måste varje fall- bedömas från
sina egna utgångspunkter och inte
generellt.
En och annan läsare torde förvåna sig
över en viss brist på enhetlighet i
åskådning och värdering hos författarna. För
Lundgren och Lagerborg (sid. 182) är
t. ex. Kretschmer alltjämt auktoritet,
medan Kinberg numera föredrar Sjöbring.
Dylika motsatta uppfattningar finnas på
flera ställen i arbetet, och det kan räknas
som en förtjänst hos boken. Den ställer
problem och tvingar läsaren till
eftertanke och är inte endast en angenäm
läsning.
Samlingsverket är, trots ovan
framförda invändningar och önskemål, en
värdefull bok. Den är överlag
välskriven; Lagerborg och Antoni ha t. o. m.
tagit risken att vara spirituella, trots att
Kinberg påstår, att de spirituella
naturernas "släktskap med patologiska (=
sjukliga) reaktionsformer är påtaglig"!!!
Boken är förträffligt och roligt
illustrerad, och man får vara förlaget tacksam
för denna intressanta, vackra och
påkostade volym, som trots dyrtiden åsatts
ett överraskande lågt pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
