Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGEL
liuvudbyggningarnas ombonade lugn. Nu
har man fått det skildrat även ur
flygel-byggningarnas och statarhusens
synvinkel. Åtskilliga författare, komna från
eller i nära kontakt med statarlängornas
folk, ha berättat om denna proletära
miljö och dess människor. Främst bland
dem står sedan ett årtionde Ivar
Lo-Johansson. Han ser i lantarbetarna inte
pittoreska figurer utan människor i ett
socialt sammanhang. Han känner inte
blott deras vardag, deras kynne, hela
statarterminologin, utan han är också
diktare. Hur klart framgår inte detta av
Statarliv, en samling noveller som
sammanställts ur Statarna I—II! Det är på
samma gång förtjänstfulla sociala studier
och god litterär konst. Lovvärt är att en
sådan bok fått denna chans att bli spridd
bland folk som inte har så gott om
pengar för bokköp men vill stifta bekantskap
med en av våra främsta yngre författare.
Ett intressant självbiografiskt företal
av författaren är också värt att
uppmärksammas.
CHJ.
Spanienministerns memoarer.
ISABEL DE PÅLEN Cl A: Jag
måste ha frihet. Bonniers.
Kr. 10:50.
Madame Isabel de Palencia, det
republikanska Spaniens sista minister i vårt
land, har alltid älskat friheten och
oberoendet och hon hoppas trots allt ännu
på en ljusare tid och tror på
demokratins överlägsenhet som statssystem. Detta
framgår med ali önskvärd klarhet av
hennes memoarer, nedskrivna under
landsflykten i Mexico, sedan hon hösten
1939 lämnat Sverige, och nu översatts till
svenska.
"Jag måste ha frihet" är en uppriktig
och väl balanserad bok. Den hör till de
levande och fängslande memoarböckerna.
Madame Palencia skildrar med stor
sakkunskap hem- och sällskapsliv i södra
Spanien — hennes hem låg i Màlaga — i
slutet av förra och början av detta
århundrade. Hon skildrar vidare de
inrikespolitiska förhållandena i Spanien
efter världskriget, Primo de Riveras
statskupp, det republikanska genombrottet i
början av 1930-talet, de reaktionära
strömningarna 1934 och målar till sist
sakligt och åskådligt förspelet till
inbördeskriget och dettas förlopp, de
demokratiska stormakternas ödesdigra
"noninter-ventiön" och till sist sammanbrottet.
Bortåt hälften av sin bok ägnar Madame
de Palencia åt vistelsen i Sverige. Hon
gör många folkpsykologiskt intressanta
reflexioner. Svenskarnas kyla och stelhet
hade hon svårt att förstå. Med en viss
älskvärd ironi beskriver hon det
diplomatiska ceremonielet i Stockholm och
den stränga svenska hovetiketten. Om
dåvarande utrikesministern Rickard
Sandler, som Palencia kände från sitt arbete i
Nationernas Förbund, där hon liksom i
Internationella arbetsbyrån varit spansk
delegat, återberättar hon också en del
iakttagelser. Ifråga om
"noninterventio-nen" hävdar hon att de demokratiska
småstaterna bättre borde ha kunnat
hävda sin ståndpunkt, ehuru hon förklarar
sig inse deras läge och deras små
möjligheter gent emot de tongivande stora.
"Sverige och alla de andra
Genèvestater-na hade släpats med i det ödesdigra
jordskred som igångsatts av europeiska
stormakter under masken av ett intresse för
freden", skriver hon på ett ställe. Hon
antyder också att hon inte trodde hr
Sandler mer än jämt i den spanska
frågan. Den stora direkta hjälp som Sverige
lämnade Spanien kvitterar hon med djup
tacksamhet.
Madame de Palencias memoarer teckna
mot en idyllisk bakgrund — hon
tillhörde egentligen den spanska övre
medelklassen •— en hård och bitter men inte
hopplös nutidsverklighet och vittna om
hennes egen utveckling till allt större
social medvetenhet. Man lyses och
värmes av den rika personlighet som fört
pennan och vars nobla humanitet man
inte glömmer.
"Trots ali kamp och allt lidande och
trots alla grusade förhoppningar som jag
och mitt folk, liksom så många andra
folk under de senaste åren, fått uppleva,
är jag tacksam över att ha fått leva och
att få leva", slutar hon.
CHJ.
Billiga bösker
komma alltjämt, till glädje för den
bokälskare som inte har så gott om pengar.
Bonniers bokklubb "Svalan" har redan
vid starten mötts med största intresse
från allmänhetens sida. Självklart,
förresten, när som första nummer och
dragplåster kommer Richard Llewelyns
utmärkta "Jag minns min gröna dal".
Saxon och Lindströms nya serie
förtjänar också uppmärksamhet. Dels är det
bra böcker, dels får man dem i ett
mycket smakfullt band för 2:50 stycket.
Folket i Bild fortsätter utgivningen av
böcker, "som kostar mindre än en
biobiljett". Senast utkommen i serien är
Jan Fridegårds roman från vikingatiden
"Trägudars land". Sannerligen något av
en sensation att kunna köpa en sådan
bok för 1: 15!
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
