Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS BEYER
vyteatrarnas shows, amagernas majfest, i
trav, galopp, fotboll och boxning än i
nittio procent av teatrarnas
’konversationsstycken’."
Det är helt i stil med denna
uppfattning av skådespelet som en fri lek, där
ali verklighetsimitation är körd på
porten, som Kjeld Abell gör sin entré i
dansk teater. Han ställer de
konventionella teaterbegreppen på huvudet. Livets
mening blir en melodi, som tränger in
genom det öppna fönstret till den lille
kontorsslaven Larsen, de gamla
målningarna på ett museum får liv, stiger ut ur
sina ramar och blandar sig med de
levande nutidsmänniskorna, ja, till och
med i det enda "riktiga" skådespel Kjeld
Abell har skrivit, kommer akterna i
bakvänd ordning, ty varför skulle
händelserna i en teatralisk lek utspela sig i
samma tidsföljd som i det verkliga livet?
Det är ju inte verklighet. Det är teater.
Man vet, att det var som
dekorationsmålare Kjeld Abell började sin
teaterbana — dessförinnan hade han varit
detektiv med fingeravtryck som
specialitet — och i dag representerar han det
respektlösa mälarhumöret i
köpen-hamnsk scenkonst. Men det är inte
endast formellt han bryter med
konventionerna. Konventionalismen i livet, de
ingrodda vanorna, allt vad man
sammanfattar under begreppet vedertaget, göres
till föremål för hans uppsluppna drift.
Varje människa skall ha lov att leva sitt
eget liv, utan att fråga tanter och
farbröder och böcker om vad som "passar" sig
— det är det tema, som Abell varierar i
sina första stycken. Det är grundmotivet
i hans balett från 1934, "Enken i Spejlet",
i hans genombrottspjäs "Melodien, der
blev væk (1935) — och i hans stora
sam-hällssatiriska lustspel "Eva aftjener sin
Barneplikt" (1936).
Först "Enken i Spejlet". Den är inte
känd i Sverige, men en antydan av
motivet i denna balett, som snarast är en
social pantomim i Trudi Schoops stil, ger
en föreställning om de intentioner, som
från första stund besjälade Kjeld Abell i
hans teaterdiktning. Den handlar om hur
en ung dam gifter sig. Men vid bröllopet
dansar hennes "bättre jag" en dans med
hennes drömmars älskade! Bägge
försvinner, och brudparet fortsätter i en rad
enformiga turer, föreställande det
äktenskapliga vardagslivets tristess — tills äkta
mannen slutligen dör och änkan följer —
inte honom, men sina drömmars älskade
till graven.
Nu är hennes roll i livet till synes
utspelad. Hennes bild är färdigmålad, och
den överräckes till henne som en tom
ram, behängd med sorgflor. Utanför
hennes fönster brusar livet, men hon hör det
inte, hon uppsöker blott sina minnen och
dansar med dessa en skuggdans, tills
plötsligt en främmande man stiger in i
hennes liv. Hennes bättre jag visar sig
på nytt — och förenar henne med denne
man, som symboliserar livets starka och
uppbyggande krafter. Baletten var ett
intressant försök att förnya den danska
balettkonsten — göra den till en aktuell
konstart och lyfta den upp ur dess
traditionella skönhetsideal.
För diktaren själv betydde den en
förstudie till hans livs stora lyckokast, som
kom året efteråt. "Melodien, der blev
væk" blev på den lilla Riddersalen ett
helt års dominerande teaterhändelse i
Köpenhamn. Jag såg föreställningen
sommaren 1936. Då hade den upplevt
sina 325 kvällar inför fullsatta hus, och
fortfarande var det nödvändigt att
beställa biljetter tre dagar i förväg, om man
ville försäkra sig om en plats. Varpå
berodde denna makalösa succés? Vad var
det för ett förlösande ord, som Kjeld
Abell hade lyckats säga i denna poetiska
och underfundiga pjäs om den lille
manschettproletären Larsen, som från
Rid-dersalens lilleputscen vandrade ut i
världen och lade under sig teaterpubliken i
en rad länder?
Vem är Larsen? Han har haft många
namn under trettiotalet, då man
upptäckte medelklassen som politiskt
problem — det mest kända är väl
Pinneberg. Mellan 9 och 5 sliter han byxorna
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
