Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGEL
bevarade i sitt hjärta bilden av den
älskade Mogens och hoppades på en
återförening. Herr Jacob gjorde sig också genom
sina våldsåtgärder hatad av bygdens
befolkning.
Med säker hand tecknar förf.
huvudpersonernas karaktär och öden, och
läsaren följer med spänning händelsernas
utveckling. Vi få även en god inblick i
tidens politiska förhållanden och livet på
Varbergshus med omnejd i fest och
vardag. Det är en kulturhistorisk skildring
av stort värde.
Så en vacker dag uppenbarar sig ånyo
Mogens Munk, nyss återkommen från en
beskickning till utlandet. Han mottages
av slottsherren med stora
hedersbetygelser, men hatet mellan de båda männen
glöder under askan och kommer till
våldsamt uttryck vid en tidpunkt, då
Margareta kommit till trakten för att ställa herr
Jacob till ansvar för hans egenmäktighet
och hårdhet mot de underlydande
bönderna.
Det hela är friskt och livfullt berättat.
Bilderna från hovlivet med dess pomp
och ståt ge glans åt berättelsen. De
halländska naturscenerierna är återgivna
med schvung och intim sakkännedom,
och man måste beundra författarens
förmåga att återge lokalfärg och tidston.
"Kerstin Thotts ring" är ett arbete, som
skänker läsaren både nöje och
behållning.
Elias Grip.
De två ändarna.
ARTUR LUNDKVIST:
Vandrarens träd. Bonniers. Kr. 6: 75.
Den som läser Artur Lundkvist ställs
alltid inför det obekväma begripandets
situation att vara tvungen fixera sats
efter sats, med samma
specialberedvillighet till förståelse som när man läser
vers; det går här inte att slå upp slutet
och se efter "hur det går". Det är
därför när det gäller honom inte i
överensstämmelse med skapandet och
skrivandet självt att exempelvis om
Norgebilderna i den nya boken, Vandrarens
träd, söka sig ett berömmande uttryck i
stil med "Överkvalificerat reportage",
som någon gjort. Ett reportage är ju ett
återgivande av tillfälliga händelseförlopp.
Men Lundkvists bok saknar som sagt
just "handling". En reporters främsta
merit är ju att vara rutinerad. Men
främst att lägga på hjärtat vid
bekantskapen Artur Lundkvist är hans jaktlika
inställning mot rutinen, vanan.
Han skildrar här på ett ställe
torskfisket; torsken är för människorna där-
uppe både deras hopp och deras träldom;
då ger han om torsken och fiskaren den
verklighetsexakta bilden:
Torsken och fiskaren ryckte i varsin
ända på samma lina, fångna pä var sitt
sätt.
Denna noterade situation kan sättas
som klart talande ingångstecken över
Lundkvists konst. Hans stora
konststycke är inlevelsen, upplevelsen. Hans värld
är närmast en holistisk psykologs värld.
För honom är tillvarons andra ände lika
verklig som denna, brottets och krigets
yttersta ände. För honom liksom för
psykologien är naturen åtskild i världar och
individer genom vanan, genom vanorna;
var och en har sin rytm, sina ögon och
sin mun. Tänkt på snigeln som
marscherar på skogsstigen! Hur diminutivt
förvandlat är inte dess livstempo. Vill en
vanlig mänska alis kosta ett förstående
på den? Att läsa Lundkvist är att sats
för sats nyinställa förståendets våglängd.
Genom honom talar existensens alla
varelser, här är den högsta demokratiska
dygden förverkligad: att kunna lyssna
till Den andra parten. För honom är
"Gregor som levde blott för kvinnor"
inte som för oss en erotoman. Han
underlåter den aspekten därför att den är
självklar och karakteristisk för mänsklig
uppfattning. Det gängse sociala
medlidandet kan verkligen bli till en brist då
det blir vår allena rätta form av
förstående; ett armod inifrån sett är mycket
mindre armt än uppifrån, utifrån. Det
andra perspektivet, det som icke är vi,
kan blotta en livets ihärdiga glädje som
förskräcker och styrker. — Vi behöver
här inte frukta för några komplikationer
i praktiken, Lundkvist vill inte omvända
oss till mottagarstationer av livsröster,
han vill som konstnär bara låta oss se
det där ett tag som vi är en cell av: livet,
hela det att vara till. "Handlingen" i
hans bok är det ideliga brytandet av
vanemurar, vi har aldrig förr sett bilder
sådana som han ger oss att betrakta, och
ändå känner vi igen dem — som vi i
drömmen anar att fantomerna har
någon riktig, fast dunkel betydelse.
Prosasångerna i Vandrarens träd
uttrycker den holistiska psykologin på ett
moderatare sätt än förut. De sex
slutavdelningarna från nordliga städer och
torskfiske skall man läsa först, långa
stycken är det vanlig prosa. Den
egentliga pregnansen finner man f. ö. i små
motiv, satser och synpunkter; det fordras
rätt stor intellektuell rörlighet, snabb
förmåga att se, för att följa de egentliga
avsnittens lysande, uppförstorade detaljer,
skiftande och vridande sig i förvandling
som smärtar våra stela ögonglober.
Ragnar Thoursie.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
