Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokspridning på landsbygden
Av Bernhard Hegardt
Det är inte utan, att man stundom
har en känsla av en viss
ensidighet beträffande vårt
folkbildningsarbete och dess effektivitet.
Åtminstone har jag ibland en
förnimmelse av, att där finnes litet för
mycket teoretiserande.
Föreläsningar, kurser, uppbyggliga
tidskriftsartiklar i ali ära, men är det
verkligen nog? Är det inte på tiden, att
vi också börja tänka litet på deri
realistiska grundvalen för
studiearbetet. Vad stort sker, det sker tyst.
En föreläsning eller
föreläsningsserie, hur intressant och givande
den än är, glömmes tyvärr snart,
och dess viktigaste uppgift är under
alla omständigheter att väcka
intresse för sitt ämne och stimulera
åhörarna till fortsatta självstudier.
Men sådana självstudier kräva, att
det finnes möjligheter inte bara att
låna utan, vad viktigare är, köpa
och äga böcker. Och härvidlag
brister det f. n. en hel del, vad
landsbygden beträffar åtminstone.
Folkbildningens egentliga
arbetsområde i många avseenden är och
förblir nog till största delen just
landsbygden. De större städerna åt-
minstone ha det i allmänhet såpass
väl förspänt, vad bibliotek,
bokhandel, läsrum o. d. beträffar, att här
kan arbetet liksom läggas upp efter
andra och bekvämare linjer.
Annorlunda ställer det sig med
landsbygden, som dock med sin tystnad,
ensamhet och ro är liksom gjord för
studiearbete. Vad som hittills gjorts
är trots allt mest ansatser, och än i
dag finns det alltjämt socknar och
landsändar, där knappast ens
dagliga tidningar läses, och där det
privata bokförrådet i kommunen
utöver bibeln och motboken är mer
eller mindre obefintligt. Allt
fortfarande ges det åtskilliga trakter,
där förhållandena äro föga bättre
än vad t. ex. Wilhelm Moberg
skildrar i sitt utkast till självbiografi i
boken "Ansikten".
Det skall gärna medges, att man
på en hel del håll har fått i gång
både föreläsningar och kurser och
en och annan studiecirkel. Men det
är ännu så länge mest små gnistor i
mörkret. Någon fart på det hela
får man inte förrän den privata
läslusten och läsintresset kommer
igång under de långa mörka vinter-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
